- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
60

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IV. Kärringen i hölasset - V. Kapten Lars' strid med skinkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

Falkenberg och Hjelm nådde stadsporten.

— Wer da? ropade vakten på muren.

— Svensk officer. Depesch från Gustav Adolf, svarade
Falkenberg halvhögt.

Och till Pappenheims och hans officerares gränslösa
förvåning sänkte vakten genast musköten, ögonblicket efter
öppnade sig porten och torparen och hans kärring körde in.

Pappenheims ansikte mulnade, och de två korsade linjerna
i pannan blevo flammande röda.

— Högst besynnerligt! mumlade han för sig själv och red
långsamt bort från platsen.

V

KAPTEN LARS’ STRID MED SKINKAN

— Nej, nu kan det vara nog med öl, kapten!

— Tyst, löjtnant!

— Men nu kan det vara nog med öl, kapten!

— Nog med öl!... Är pojken galen? ... Nog med öl!...
Det är ju det enda vi nu ha att leva på, sedan de fem
brödkakorna och de två medvurstarna blevo uppätna för tre dagar
sedan.

— Men ni blir så förskräckligt fet, kapten, fetare än det
fetaste av Josefs sju feta nöt. Och när ni sover, kapten, liknar
ni mera en gravhög, uppkastad över en stoftlagd viking, än en
mänsklig kropp.

— Jag ger tusan, om jag liknar Josef eller en viking. Fast
nog ville jag hellre vara en viking än Josef. Det var nog en
bra och finurlig karl... Men han var litet korkad ibland
förstås. Hur innerst i det rödglödgade kan man vara så
dum att springa sin väg, då en ung och vacker kvinna, en
kvinna som var en tjusande skön drottning, en kvinna som
hade korpsvart hår, sammetslena ögon och bröst, svällande
som bubblorna i en risgrynsgröt, ber en stanna kvar? Då
tycker jag mera om min vän Benranglet! Han har då aldrig
sprungit ifrån det minsta lilla ögonkast att hålla honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free