Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IV. Kärringen i hölasset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
ma sprang fram en rak näsa. De rödbruna knävelborrarna voro
uppvridna, och ned mot bröstet föll ett spetsigt pipskägg.
— Visste jag icke, att det vore alldeles omöjligt, skulle jag
sannerligen tro det vara vår egen konung, Gustav Adolf, som
rider oss till mötes, viskade Hjelm.
— Det är översten, greve Gottfried Heinrich von
Pappen-heim Triechlingen, svarade Falkenberg i låg ton. Han liknar
Gustav Adolf frappant och söker kläda sig och bära skägg och
hår på samma sätt som han. En tapper man och en väldig
krigare är han, en värdig motståndare till Gustav Adolf.
Vakten vid bron ville hindra torparen och hans sjuka kärring
att passera. Falkenberg sökte i de ynkligaste tonarter beveka
honom, men det var omöjligt.
— Här får ingen komma fram! Tillbaka eller jag skjuter!
röt han.
Pappenheim, som sett uppträdet, red fram med sina
följeslagare.
— Vad vill torparen? frågade han vakten.
— Han önskar få passera över bron, överste.
— Och vart tänker du sedan ta’ vägen? vände Pappenheim
sig till Falkenberg.
— Ack, ers nåd, min stackars sjuka hustru här har
släktingar i Magdeburg, som vi vilja besöka.
— Men vet du då ej, att staden är i belägringstillstånd?
Den släpper ingen från lägret inom sina portar.
— Ack, ers nåd, låt mig försöka! Oss släppa de nog in.
— Ha, ha, ha! skrattade Pappenheim. Det skulle då vara
en kapital dumhet av de goda Magdeburgarna. Vad skulle de
göra med en gammal torpare och hans sjuka kärring? Det bleve
alltid ett par till att mätta... Låt torparen och hans kärring
och eländiga hästkrake passera! tillsade han vakten.
I långsamt trav körde Falkenberg över bron. Han sprang
bredvid skrindan och piskade på sin halvdöda häst. Äntligen
hade han lyckligt kommit igenom det fientliga lägret. Nu
återstod endast att slippa in i Magdeburg.
Vid brohuvudet kvarstodo Pappenheim och hans officerare
och åskådade leende det eländiga åkdonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
