Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VI. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
i framtiden kunna använda mig som spion, men då blir han
allt lurad, skulle jag tro. Och nu gå Stjernstråhle och jag led
i led med svartmuskiga kroater, som, säga vad man vill, dock
äro rappa karlar. Men hur vi skola komma in i Magdeburg,
det vete gudarna.
Trumvirvlar och hornsignaler ljödo på avstånd.
— Nej, nu måste vi skynda till vårt tält, yttrade kapten
Lars. Vi träffas i morgon, Benrangel, så få vi vidare
överlägga om saken.
Benranglet blev ensam.
— Jag får väl skänka bort några tobakspåsar för att skaffa
mig en halmkärve vid någon lägereld, mumlade han, i det
han styrde kosan inåt lägret.
I gryningen var Benranglet åter på benen och strök med
lurande ögon från kärra till kärra, överallt skriande sitt:
— Kep feineste tabako von das Virginialand, kep
spiegel-glas, glänzende und schene, kep tvålen, kammen, alle micket
utmärkte, wunderschene, the beste, der fins!
Och soldater, kvinnor och flickor köpte av honom. Ty
priset var verkligen, som Benranglet uttryckte sig, »kut und
pil-lich».
Framför en halvgammal soldathustru med utslagna
framtänder och stripigt rött hår stannade Benranglet och visade henne
en handspegel.
— Kep thette spiegelglas! skrek han. Ju oftere ni titta i det,
dess schenere ni blive. — Och det kan ta mig tusan behövas,
mumlade han för sig själv. — Wunderbart! Nicht sannt?...
Och thisse duftende tvålen! Ni dufta av alla Indiens
vällukter, när ni tvätta er med den. Om ni nån’sin brukar tvätta er!
— Kep then! Känn hur angenämt then lukter! yttrade han högt
och stack den under kvinnans näsa.
De unga flickorna nöp han i deras smutsiga armar och bjöd
dem karameller.
Runt omkring honom var glammande stoj och mustigt
skämt. Benranglet kruserade och loverade, ljög och lät pruta
med sig. Käften gick på honom som väderkvarnsvingar i
storm, allt medan han spejade efter kapten Lars och Stjern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
