Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VI. Mannen med den gula hättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
stråhle. Ty under natten hade han fått sin plan klar; den enda,
som han trodde lova någon utsikt att kunna lyckas.
Frampå förmiddagen fick han syn på kapten Lars och
Stjernstråhle, som just återkommit från en vakt vid
brohuvudet.
— O, meine tapfere und schene soldaten, kep tabako,
wun-derbart kut! tjöt han, så snart han såg dem.
De skyndade fram till honom och kunde icke återhålla ett
leende över vännen Benranglets tungfärdighet och sällsamma
dräkt. Sannerligen liknade han icke en fullfjädrad
schacker-jude. Den långa, krokiga näsan kunde gott gälla för en
jude-snabel. Håret hade han svärtat med sot, och nu gick han med
krokig rygg, krumbuktande, svansande, plirande till höger och
vänster precis som en snål judeskälm.
Kapten Lars och Stjernstråhle köpte naturligtvis var sin
duktiga påse. Så drog Benranglet dem åt sidan.
— Varifrån kom ni? Jag har icke sett er på hela
morgonen, viskade han.
— Vi ha haft vakt vid brohuvudet.
— Vid brohuvudet! Utmärkt! Det passar förträffligt
samman med min plan. Bruka ni ofta ha den vakten?
— Åhja, en gång i veckan ungefär.
— Jaså! Då gäller det vid ett sådant tillfälle.
— Men vilken är din plan då? utbrast kapten Lars otåligt.
Benranglet drog sina vänner till en mera folktom plats.
— Jo, ser ni, jag ämnar anhålla hos Pappenheim, att få
sälja även till vakterna på Magdeburgs murar.
— Dårskaper! Och det tror du, att han skulle tillåta. Du är
ett nöt, vän Benrangel!
— Lugn, din tjockhuvade gödgris! På samma gång tänker
jag antyda, att jag kanske skulle kunna locka ur soldaterna
några ord om ställningen i staden, de belägrades styrka m. m.
— Aha! Nå, det var fiffigt uträknat! Det är möjligt, att
Pappenheim går i den fällan. Du var icke så dum, som jag
trodde.
— När var Benranglet dum? frågade denne spydigt.
— Aldrig, min vän! Du är den förste i striden som vid bä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
