Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Någon hade knackat på rutan. Ett ungt soldatansikte med
ljusgula mustascher skymtade därutanför.
Det knackade en gång till.
Gretchen lade pannan intill rutan och kisade med ögonen för
att kunna se bättre.
— Är det du, Anders Hjelm? ropade hon överraskad, i det
hon lyfte på haken.
— Ja, nu har jag kommit tillbaka... och här får jag stå
utanför! Hur länge ska jag stå här?
— Jag kunde icke veta, att det var du.
— Gretchen!...
Soldaten lyfte skrattande fingret mot det lilla magra ansiktet
med de blå ögonen och det blonda håret, som visade sig i
fönsteröppningen.
— Vem annan än jag kunde du tro skulle knacka på rutan
vid den här tiden? Du vet icke, hur jag längtat efter dig under
den månad jag varit borta!
Han drog hennes huvud intill sig och kysste henne.
— Är din far hemma?
— Nej, han har vakten på vallarna i kväll.
Gretchen öppnade porten och Anders Hjelm steg in i hennes
kammare. Det var lågt i taket i den gamle vapensmedens
bostad. Den reslige svensken måste flera gånger böja huvudet för
att icke stöta emot.
Snart sutto de i den snidade träsoffan invid eldstaden, och
Hjelm betraktade med en varm känsla av hemtrevnad och
välbehag detta lilla rum, där han, innan generalen gav honom
befallning att rida till svenska lägret, suttit så mången afton
tillsammans med Gretchen och hennes far, medan brasan
flammade på härden och novemberstormen tjöt i gathörnen.
Det var någonting annat detta än att i storm och regn och
mörker rida på vägarna, jagad av fiendens kulor och hugg. Det
kändes skönt för en färdesman att efter en lång och mödosam
ritt nå hemmet och finna det gott och varmt. Ja, ja, tänkte han,
ett hem, en kvinna och ett barn, det är nog livets mening, om
det annars skall finnas någon däri. Icke tror jag, att du bleve
en småsinnad och trätlysten hustru. Åh nej, du är ett gott barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
