Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
och en härlig kvinna. Sjung mera, Gretchen! Det är som om jag
hörde min mor sitta vid sin luta och sjunga för mig, då jag var
barn.
Han tog hennes huvud och kysste henne.
Plötsligt drog hon sig undan och viskade:
— Någon kommer!...
Steg hördes i portgången. Dörren rycktes upp och in trädde
en äldre man, klädd som en burgen borgare men med en lång,
synnerligen vacker och dyrbar huggvärja vid sidan och
bärande en musköt.
— God afton, min flicka.
— Välkommen hem, far! svarade Gretchen, sprang upp
från soffan och hjälpte sin far att spänna från värjan, som hon
hängde upp på väggen, sedan han ställt musköten i en vrå.
— Nej, se min svenske vän! ropade borgaren, så snart han
upptäckte Hjelm. Det var roligt, att du kommit tillbaka från
din äventyrliga ritt. Trodde nästan, att fienden uppsnappat
dig under vägen och använt dig till fågelskrämma i ett träd.
— Åh nej, mäster Lorenz Kampf, så lätt tager man icke en
svensk soldat. Visserligen var det nära däran, men jag redde
mig ur spelet, gav dem några minnesbetor och undkom. Och
efter en veckas travande på vägarna uppnådde jag det svenska
lägret och avlämnade till kungen breven från general
Falkenberg och stadens borgmästare.
— Hör du, Gretchen, tag in några stånkar öl och ett par
pipor tobak, så min unge vän och jag kunna tala samman i frid
och ro. Mig synes, att han har viktiga tidender att mäla.
Gretchen skyndade ut efter öl och pipor. Då dessa voro
tända, och man smakat på den brunfradgande drycken,
frågade mäster Lorenz.
— Och vad sade Gustav Adolf?
— Jo, svarade Hjelm, kungen befallde mig omnämna för
Magdeburgs borgare, att han, så snart gynnsamma
förhållanden inträffa, skall draga sig nedåt till dessa trakter för att
söka lämna undsättning. Förmodligen har han skrivit
detsamma i depescherna, som jag medförde till generalen och
magistraten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
