Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
dem. Nu hörde jag deras steg tätt ovanför mig. Då fattade
jag ett raskt beslut. Dök till botten och högg mig fast där i
sjögräs och stenar. Jag hörde hur de slogo i vattnet med sina
pampar: men mig träffade de likväl ej. Jag låg därnere på
botten som en ål, nedtryckt bland stenarna.
— Det kanske var mannen i båten, som gömde sig här,
hörde jag den förres röst genom vattnet brusa i mina öron.
— Kanske det; men jag kan sannerligen icke upptäcka någon.
Och så slogo de i vattnet. Till sist gingo de.
Simmande eller krypande utefter stranden nådde jag
slutligen Magdeburgs murar.
Ibland snavade jag på stenar, snärjde in mig i videsnår och
buskar, men lyckades likväl tämligen tyst och obemärkt
komma förbi de fientliga posterna. En och annan gång sköt man
efter mig, men så snart jag hörde den välbekanta knäppningen
av hanen dök jag som en and och sam under vattnet. Omsider
kom jag fram under murarna, men där fick jag vänta länge,
tätt tryckt intill stenarna. Genomvåt var jag, frös gjorde jag
i den kalla höstnatten. I flera timmar fick jag stå nedanför
muren invid stadsporten, huttrande av köld, ursinnig över att
ingen stadsvakt syntes till. Jag svor mina modiga eder, men
tyst inom mig själv för att icke väcka de fientliga soldaternas
uppmärksamhet...
Nå, äntligen kom vakten, han hörde mitt halvhöga rop, och
jag blev insläppt genom porten.
Och sedan fick jag tag på ett härbärge, där jag, uttröttad
av strapatser och nattvak, sov till framåt middagstiden
följande dag.
Och sedan i skymningen gick jag genast hit för att träffa er,
mäster Lorenz.
— Och så kom jag och överraskade ungherrskapet... Men
nu ska Gretchen ge oss någonting att äta! Jag känner mig
riktigt sugen efter vakten på vallarna.
Man begav sig in i matrummet, där Gretchen dukade det
tunga ekbordet, som stod mitt på golvet. Runt kring väggarna
i salen hängde vapen av alla möjliga slag: dyrbara,
damasche-rade värjor, gamla romerska svärd, turkiska kroksablar, span-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
