Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - VII. Gretchen - VIII. En natt i maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
— Godnatt, min käraste vän! viskade Gretchen!
Hon öppnade porten och Hjelm försvann i mörkret.
VIII
EN NATT I MAJ
En natt i doftande maj. Luften är ljum, fylld av vällukter.
Solen har nyss gått ned, men det är ännu ljust, ett underbart
opalfärgat skimmer, som kommer linjerna att mjukna och
höljer allt i en dunkelblå ton.
På norra vallen mitt emot Magdeburgs förstad Neustadt,
där nu Pappenheim lägrat sig, stå en grupp borgare, ivrigt
spejande mot det fientliga lägret. Platsen är högt belägen, så att
de även kunna se över åt Südenburg, den södra förstaden, där
Mansfeld ligger med sina trupper. Hela staden är innesluten
både från flod- och landsidan. Runt kring densamma dåna
kanonerna och blixtarna från deras mynningar sprida sitt
hemska sken i den ljusa vårnatten.
överallt på vallarna är brådska och rörelse. De belägrades
kanoner dundra och giva de kejserlige svar på tal. I trenne
dagar och nätter, alltsedan den sjunde, har denna dånande
musik ljudit. Och aldrig ett ögonblicks lugn. Varje timme, varje
stund, dag och natt måste den fåtaliga besättningen vara
vaken och påpasslig. Ty ’höllo Pappenheims kanoner upp,
började Tillys på andra sidan floden.
— Har du förnummit någonting utifrån? frågade en
borgare en annan. Om svenskarna menar jag?
— Jo, jag hörde det glunkas om att Gustav Adolf och den
svenska hären skulle dragit sig genom Brandenburg ned till
Ratenau.
— Nå, det var då Gudi lov! Då böra de snart vara här.
Ännu ett par dagar blott, och vi äro räddade.
— Vad stån I här och prata för? Skynda till batteriet
därborta. Ett par av folket har stupat och det är fara värt att
kanonerna tystnar.
Det var mäster Lorenz Kampf, som kom springande. Han
var rödflammig av iver, svetten dröp om pannan på honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
