Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
— Nåd, ädla riddare! Nåd! Jag är en stackars fattig man,
men jag vill giva er allt, vad jag äger, blott I skonen mitt liv.
— Nå, fram med ditt guld!
— Ack, jag äger intet guld. Men i min källare förvarar jag
mina skatter. Där ligga de skönaste kläden, de ljuvligaste viner,
olja och doftande träslag, gamla dyrbara vapen och mynt och
alla Indiens utsökta kryddor.
— Ha, ha, ha! Hör på den narren! Vad skulle vi med olja
och träslag och Indiens kryddor...! Ditt guld! Fram med
ditt guld! Annars skall du döden dö.
Under tiden undersökte några av kroaterna våningen. De
sprungo från rum till rum, genomsökte allt, slogo sönder
skänkar och bord, togo här och där en glänsande silverkanna, ett
dyrbart smycke, men några penningar funno de ej.
En av dem upptäckte kassakistan.
— Vad gömmer du i denna låda? Hit med nyckeln och
öppna!
— Ack, mina ädla riddare! ropade krämaren liggande på
knä. Det är endast gamla kläder, som äro till ingen nytta.
— Det skola vi se.
Två kroater stucko in pamparna i springan och bröto upp
locket. En hög av guldtackor, myntat guld och silver,
ädelstenar i alla färger: diamanter, rubiner, safirer, turkoser,
pärlor blänkte mot dem och fyllde rummet med en bländande
glans.
Den gamle krämaren störtade upp och kastade sig förtvivlad
över sina skatter. Med utspärrade, giriga fingrar ville han
skydda sitt guld och sina stenar.
Han greps och slängdes bort i ett hörn, där han slog
huvudet mot panelkanten och föll ned avdånad.
Och likt glupska hundar störtade de sex kroaterna över
kassakistan och grävde i skatterna. Fickor, hattar, stövlar,
skärp, varje upptänkligt hål i deras dräkter fylldes till randen
med guldtackor och mynt. Golvet översvämmades av
penningar, som rullade ur de överfyllda fickorna.
De kilade fram till den arme Mårten Lumpf liksom för att
beklaga sig och bedja om skydd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
