Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
fönstren purprades av röda droppar. Kvinnokropparna
vräktes åt sidan och med blod på händer och kläder, dammiga,
brandsvedda, med vilddjursblick i ögonen, störtade soldathopen
ut ur kyrkan för att å andra ställen, i hus och kloster, på
gator och torg begå nya våldsdåd och skändligheter. Domens dag
hade runnit upp för Magdeburg, den rika köpmansstaden vid
Elbe. Dess yverborna borgares snikenhet efter guld, dess
kvinnors falhet, dess soldaters lättja fingo nu sitt straff. Hur
mången gång hade icke den svenske generalen manat och varnat
dess dryga borgare, som trodde, att livets lycka satt i deras
penningpåsars tyngd. Hur mången gång hade icke Benranglet
slagit pampen i värdshusets bord och svurit ve och
förbannelse över dessa soldater, som ingenting ville, ingenting kunde,
utom att sova och göda sig! Men nu gick branden över staden.
Nu lupo de feta borgarna förskräckta och ångrande omkring
och hade nästan glömt sina penningskrin av fruktan för sina
liv. Och många mäktiga handelsherrar, som stolt yvts över
sina halvt stulna rikedomar, som med iskallt hjärta förtryckt
och utplundrat sina fattigare medmänniskor, mottog nu sin
välförtjänta fastän föga anade lön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
