- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
116

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

Var det Gretchen? Ja, utan tvivel. Och som en hämndens
furie rusade Hjelm in i bostaden.

I rummet befunno sig sex, sju stycken kejserliga soldater.
En höll Gretchen i sina armar. Flickan stred så gott hon kunde
under höga jämmerrop. Så snart hon fick se Hjelm, lyste en
glimt av hopp i hennes tårfyllda ögon och hon ropade:

— Rädda mig, min käraste vän! Fräls mig från dessa
förfärliga människor!

Hjelm högg in. Två soldater stupade för hans ursinniga
hugg. Han sökte tränga fram till sin älskade flicka. Men i ett
nu var han övermannad.

— Nej, hör på! Det är tydligen fästmannen till flickan.
Hej, då ska vi ha roligt! skrattade soldaterna.

Efter en kort kamp hade de lyckats binda honom vid
stolpen till sängen, där Gretchen vräkts omkull.

Att höra sin älskades jämmer och gråt! Att icke kunna röra
ett finger till hennes hjälp! Att se henne misshandlas, skändas
mitt för sina ögon! Det var mera än ett ungt människobröst
kunde uthärda.

Alla helvetets kval och marter led Hjelm, där han vred sig
vid sängstolpen utan att komma loss. Han riste på banden, så
att de skuro djupt in i hans armleder. Han böjde kroppen, röt
av ursinnigt hat, skakade stolpen. Men förgäves. Sängen var
väggfast och rubbades icke ur stället.

Och då han hörde Gretchens, sin älskades, suckar, då han såg
hennes ve, svindlade hans tanke och han trodde sig skola bliva
galen. Det skymde för hans ögon, bröstet flämtade våldsamt
och hans hjärta klappade så hårt, att han trodde det skulle
sprängas.

Och runt honom stodo soldaterna hånskrattande och njöto
av hans kval. Då slöt Hjelm sina ögon. Han trodde att han
skulle dö.

*



Vid en av de barrikader, förbi vilka Hjelm skyndat,
kämpade Benranglet, kapten Lars och Stjernstråhle. De ropade an
sin kamrat, men han hörde dem ej. Hur han kunde slå sig fram,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free