- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
118

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - IX. Domens dag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

stå bunden vid sängstolpen, likblek och med slutna ögon,
Gretchen i sängen samt de hånskrattande kejserliga soldaterna runt
omkring.

— Rädda tösen! ropade kapten Lars, vilkens fadershjärta
led av att se en ung flicka så misshandlas.

— Hämnd för min vän och vapenkamrat! vrålade
Stjernstråhle med gnistrande ögon.

Och de tre svenskarna höggo in. Som mogna ax, mejade av
lien, föllo de kejserlige. Benranglet ryckte soldaten från
Gretchen, slängde honom på golvet, trampade på honom, körde
sporren i hans bröst och naglade till sist med värjspetsen fast
hans strupe vid golvplankorna.

Stjernstråhle skyndade fram till Hjelm och skar av hans
band.

Men Hjelm såg knappast på honom. Sedan han, då hans
kamrater kommo inrusande, åter vaknat till liv, sökte hans
blick endast Gretchen. Men det fanns intet klokt uttryck i
hans ögon. En dåre skulle sett förnuftigare ut än Hjelm.

Men då han mötte hennes brustna blick, som blygt bad om
hjälp och misskund, vände han bort huvudet. Han kände att
någonting brast inom honom, att han förlorat något, som han
aldrig kunde återvinna. Han blev hård till sinnes. Hans
blomma var bruten, smutsad, vissnad. Han kunde ej förmå sig att
böja sig ned och taga upp den.

Gretchen hade rest sig för att närma sig Hjelm. Men då hon
såg, att han vände bort huvudet, vacklade hon likblek
tillbaka med handen tryckt mot hjärtat.

Plötsligt höjde Hjelm ett rytande, som från ett sårat djur.
Han förde händerna till pannan och störtade på dörren utan
att medtaga värjan som berövats honom.

I detsamma skrek Gretchen till:

— Han tänker visst göra sig illa. För Guds skull skynda
efter honom!

— Han såg ut att söka döden, vi måste rädda honom,
ropade Benranglet, varpå han, följd av kapten Lars och
Stjernstråhle störtade ut efter Hjelm.

Hjelm rusade gatan framåt blind likt en jagad dåre. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free