Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Mot Magdeburg - X. Värdshuset »Den gyllene bägaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
— Jo, nyss när jag stod inne i skänkrummet, vem tror ni
inträdde från andra ingången?... Gyllingkorn, åtföljd av
flera andra kavaljerer. De hade även med sig några unga
flickor, som voro ganska vackra, men sågo förfärligt nedsmutsade
och ledsna ut.
— Hm! Riddaren von dem Lügen, den noble slottsherren
och hans harem, som han väl förskaffat sig i Magdeburg.
Besynnerligt att jag icke såg honom vid stormningen!... Men
han aktade sig väl. Det var väl först när all fara var över som
han vågade sig in för att vara med om rovet, mumlade
Benranglet.
— Ja, men för Guds skull göm er! Mig kände han icke
igen. Jag hade ju varit så kort tid på hans slott att han
knappast givit akt på mig. Men ryttmästarn känner han nog igen,
yttrade hon till Benranglet.
— Var du lugn, min duva. Han skall nog få, vad han
behöver, om han visar sig; men gå nu in till dem igen. Vi sitta,
där vi sitta.
Clärchen försvann och de tre svenskarna återtogo sin
filosofiska rökning.
Efter en stund hördes skratt omväxlande med svordomar
från värdshusets öppna fönster.
— Se så, mina pullor! Se så, mina pullor! Låt oss gå ut i
trädgården och dricka ett glas vin! Det kunna vi sannerligen
behöva efter nattens ansträngningar.
Benranglet igenkände Gyllingkorns skräniga stämma.
— Det är mycket trevligare här inne i källarsalen, hördes
Clärchens darrande röst.
— Va’ sa jäntan? Vill hon att vi ska sitta här inne och
stekas? Jag hyr hela trädgården. Jag har pengar att betala.
Kör ut det andra patrasket! skrek Gyllingkorn och trädde ut
på trappan.
Hans grovt sinnliga, slätrakade ansikte, som liknade en gödd
bulldoggs, lyste rött i solskenet. Svetten dröp från hans
blonda hår, nacke och panna, dem han gång på gång torkade med
klädesärmen. Efter honom kommo två unga flickor med
bakbundna händer: den ena en lång ståtlig brunett, den andra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
