Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I
»ALLT ÄR FÅFÄNGLIGHET ...»
Utmattad av sömnlöshet och trött intill döden vandrade
Hjelm omkring på Magdeburgs gator, överallt där ett lik av
en ung blond kvinna låg, böjde han sig ned och betraktade
hennes vanställda drag. Det var med bävan han strök undan
lockarna. Han fruktade att det möjligt kunde vara Gretchen,
som låg där död och misshandlad, men på samma gång var han
utom sig av förtvivlan över att icke veta, vad som blivit av
henne.
I tre dagar och tre nätter gick han så, sökande bland döda.
Ett par gånger hade han av matthet sjunkit ned på en
halvbränd tröskel och somnat in. Och då såg han i drömmen åter
Gretchen.
Men icke lång stund kunde drömmen hålla honom fången.
Med en häftig ryckning vaknade han upp. Och i detsamma
stelnade det lyckliga leendet på hans läppar och blev till en
djup sorg.
Mången kejserlig soldat, som, uppfylld av plundringens rus
och segerlycka, gick förbi den unge svensken, undrade varför
han såg så dyster ut.
— Hollah, kamrat! Har du icke fått någonting med av
rovet? Du ser ju ut, som om du vore på din egen begravning.
Hjelm svarade ej. Han hörde knappast vad som sades åt
honom. Han gick ständigt framåt, seende sig omkring och
förtärd av en enda tanke.
Då kom den vänlige kejserlige soldaten fram till honom,
fattade honom i axeln och ruskade honom.
Hjelm såg upp och soldaten ryggade tillbaka för den smärta,
som låg i den andres ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
