Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men vad är det då åt dig, kamrat? Kom med och drick
ett glas vin, så blir du kanske gladare till sinnes! Jag vet ett
ställe, där det ännu finnes något kvar, yttrade han.
— Låt mig vara! mumlade Hjelm.
Den kejserlige soldaten betraktade honom förvånad.
— Men vad är det då åt dig? Har du förlorat någon kär
vän eller broder i striden?
— Ja, jag har mist en kär vän, mumlade han.
— Nå! Men än sedan? Dö skola vi alla. Och stupa vi
ärofullt i strid är det så mycket bättre. Dess förr komma vi till
vår heliga Madonna. Låt läsa en mässa för din vän, men först
skall du komma med och ha ett glas vin!
Då vände sig Hjelm bort och gick tyst sin väg.
Soldaten ryckte på axlarna och mumlade för sig själv:
— Den där måtte ha blivit en smula vriden vid stormningen.
På tredje dagen, då Hjelm till sin förtvivlan fann att allt
hopp att finna Gretchen var ute, hade han beslutat att begiva
sig från Magdeburg för att uppsöka svenska hären. Ännu hade
han kvar sin bindel kring armen, varför han överallt togs för
en kejserlig soldat.
Då han på tredje dagens morgon med trötta, dröjande steg
passerade norra bron över Elbe, mötte han en grupp kejserliga
officerare, som i skritt redo in mot staden. I spetsen syntes en
mager, äldre man, som kom honom att häpen stiga åt sidan.
— Vad kan det vara för en fågelskrämma? Han ser ju ut
som en papegoja, tänkte han, i det han närmare betraktade
honom.
Mannen, som tydligen var en högre officer, red förbi på
en liten gråskymmel. Han såg onekligen mycket underlig ut.
Klädd i en ettergrön spansk tröja, gröna ridbyxor och grön
kappa med guldbroderier samt en purpurröd strutsfjäder
hängande från den svarta filthatten ned åt ryggen företedde han
en viss likhet med en stor papegoja. Mannen som tycktes vara
en sjuttio år med gråa hårtestar under hattbrätten, var rätt
liten till växten och så mager att han knappast tycktes bestå
av annat än ben och skinn. Den breda pannan och de
insjunkna kinderna, ovan vilka kindkotorna stucko fram, voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
