Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
hade den ringaste förtjänst av min fars arv och icke han
heller. Men vad begriper en pojkspoling som blivit bortskämd
och smekt under hela sin barndom och alltid fått sin vilja
fram. Jag hoppas min unge vän att ni icke blivit så
uppfostrad.
— Nej, det tror jag då sannerligen ej, svarade Hjelm leende.
Min far var en, fastän mycket god, dock rätt sträng herre, som
förstod att sätta sig i respekt både hos sin son och sina
medmänniskor, och min mor var en av de älskligaste kvinnor jag
tror ha funnits och fastän hon höll mig mycket kär översåg
hon icke med mina dumheter. För övrigt dogo de så tidigt
att jag icke mycket minns av dem.
— Ja, så skulle också jag blivit uppfostrad, då kunde jag
undgått många bekymmer och svårigheter. Men nu är det
som det är — och för övrigt är allt det där överståndet och
genomkämpat, återtog munken och fortsatte:
— Då jag var femton år gammal skickades jag till hovet
för att lära mig fina seder och bruk gudbevars! Ni vet, vari de
fina sederna bestå. Det är sannerligen icke fråga om att lära
sig sedlig renhet och ärlighet. Det bryr sig ingen människa om,
och skulle han möjligtvis framkasta ett ord därom bleve han
utskrattad. Men att lära sig bocka och skrapa med fot, att
kunna föra en läspande konversation om ingenting, att
förställa sig och ljuga så smidigt som möjligt, att i grund och
botten känna till det invecklade spanska hovceremonielet och
så naturligtvis att lära sig fäkta, rida, jaga, se där de fina
seder, som anses anstå en ung man!
— Nå ja, de sista äro ju nyttiga att kunna, menade Hjelm.
— De sista, ja! Men det är icke om dem jag talar utan om
de förstnämnda, och för övrigt är det icke så mycket däri det
ligger som icke mera i den ton som råder vid hovet, den flärd,
ytlighet, lättsinne som där råda. Aldrig riktas en tanke på
allvarliga ting. Knappast en verkligt god handling, sprungen ur
ett uppriktigt människoälskande hjärta, utövas på året.
Aldrig medlidande eller omsorg om de fattiga, de lidande, de
be-drövade. Endast fester och rus, kvinnor och vin, slagsmål och
mord, krig och bedrägerier såväl staterna som människorna
11 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
