Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - I. Allt är fåfänglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
— Ja, jag märker det. Men du blir väl äldre, får uppleva
åtskilligt och blir med varje dag visare. Ty det finns ingen
annan skola än erfarenheten. Vad vi läsa oss till i böckerna
går in genom det ena örat och ut genom det andra; men vad
vi uppleva, i synnerhet av motgångar och sorger, det
glömmes ej så lätt... Nå väl! Lyssna då, min son, skall du få lära
känna ett sällsamt livsöde!
— Jag hör, min far.
— Jag är född på ett slott i närheten av Sevilla — ty jag är
spanjor, som du kanske redan märkt — började munken. Vad
min släkt heter kan göra detsamma. Med dem har jag
fullständigt brutit och de flesta av mina jämnåriga äro väl nu för
övrigt döda. Frid över deras stoft, fastän de i livet liksom
även jag, voro stora syndare! De ha väl nu kommit till
eftertanke i skärselden, då de icke brydde sig om att tänka på
jorden. Ty ser du, min son: ingen undgår sitt öde och sitt straff.
Vad man gjort i gott som ont, skall bära sina följder, och sker
det icke här på jorden, sker det sedan.
— Jag vet det, min far, yttrade Hjelm.
— Jag sade, att jag var född på ett slott i närheten av
Sevilla, fortsatte munken. Jag föddes som en rik mans son till
världen, mycket rik och av hög adel, fastän jag nu endast är
en gammal, fattig munk, som icke har något annat namn än
pater Antonius. Jag kallar mig så, min son, ty vad mitt
verkliga namn var, må göra detsamma. Nå väl! I min barndom
var jag en riktig vildbasare, bortskämd av min far, som
endast skrattade åt mina ofta tämligen fula upptåg, och smekt av
min mor, som nog grät en och annan gång över mina streck,
men likväl alltid såg genom fingrarna med dem. Av en sådan
pojke blir naturligtvis en mycket trotsig och egensinnig ung
man. Och så blev även jag. Jag var uppfylld av stolta tankar
över min rang som adelsman och över min fars rikedomar,
ehuru jag naturligtvis bort inse, att den ena människan icke
har rätt att förhäva sig över den andra och att jag själv icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
