Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Men en kväll i solnedgången, då de åter sutto tillsammans
under lindlöven och luften var mer än vanligt fylld av
blommornas dofter, kunde hon icke motstå hans bön.
De hade suttit en stund tysta vid varandras sida, syster
Cecilia sysselsatt med sin virkning, Hjelm med att rita
fästningsverk och löpgravar i sanden. Gång på gång höjde sig
hennes barm och hon suckade djupt. Så började hon åter virka,
medan hon sakta sjöng en psalm. Men snart tystnade hon,
virkningen sjönk ned i hennes knä och hon suckade åter.
Hjelm hade en stund suttit och förstulet iakttagit henne.
— Du bär på någon sorg, min vän, tänkte han för sig själv.
Men han ville icke fråga henne därom.
Och syster Cecilia fortfor att virka och gnola.
Men då åter en suck stal sig ur hennes bröst, kunde han
icke hålla sig.
— Hur är det min vän? frågade han sakta.
— Jag längtar också härifrån liksom du, hörde han henne
viska.
— Jag visste det. Du är för ung och skön att här begravas.
Men syster Cecilia hörde honom icke, utan fortsatte liksom
talande för sig själv.
— Ty du skall veta att det icke är av fri vilja som jag
befinner mig här i klostret.
— Men hur kom du hit då? Berätta litet om dig själv? bad
han.
Syster Cecilia satt tyst en stund, så började hon plötsligt
tala.
Men hon hade icke hunnit säga många ord, då hon märkte
pater Antonius komma gående mot dem från en sidogång.
Hon tystnade genast och väntade, till dess han skulle
passerat förbi.
Men då pater Antonius kommit mitt framför dem, stannade
han, varpå han slog sig ned vid deras sida på bänken.
— Jag ser med glädje min vän, vände han sig till Hjelm,
att du börjar trivas här i klostret. Din blick är icke så mulen,
ditt ansikte icke så dystert som för en tid sedan. Är det kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
