Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - II. Syster Cecilia - III. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
ske den blida syster Cecilia som övertalat dig att finna dig i
din ställning?
Syster Cecilia och Hjelm växlade en blick av hemligt
förstånd. Men då han icke ville ljuga, svarade han ej direkt på
paterns fråga utan nöjde sig med att prisa klosterträdgårdens
skönhet och den vackra solnedgången.
— Ja, här är skönt att vara. Hur mycket bättre är det
icke här i detta lugna kloster än ute i den syndfulla världen
med dess strider och oro. Där tänker man blott på att bedraga
och slå ihjäl. Här däremot söker man så mycket som möjligt
att bispringa varandra och att lyfta själarna. Se på syster
Cecilia! Hon är dig ett gott exempel, yttrade pater Antonius.
— Ja, syster Cecilia är en ängel, svarade Hjelm med
uppriktigt tonfall.
Och efter ännu en stunds samtal reste sig pater Antonius
från bänken, inom sig övertygad om att Hjelm nu funnit sig i
sitt öde och att man möjligtvis skulle kunna göra en munk av
honom.
— Lär honom klostrets lycka, som är mycket mera värd
än den skenbara, som vi tro oss finna därute i världen, fromma
syster Cecilia, sade han, i det han långsamt avlägsnade sig.
III
FLYKTEN
Då patern försvunnit, återupprepade Hjelm sin bön.
— Nå, berätta nu någonting ur ditt liv, syster Cecilia. Det
tyckes mig som om du icke av fri vilja hade inträtt inom
klostrets murar, och ibland då jag hör den där sången som du
brukar gnola på, förefaller det mig som om det ej alldeles var
längtan efter klostrets ro som förde dig hit.
— Det berodde också på någonting helt annat, yttrade
syster Cecilia.
— Och vad då?
Syster Cecilia svarade ej direkt på Hjelms fråga, men hon
lutade sig emot honom och såg på honotm med ett underligt
uttryck i sina vackra ögon, medan hon knappt hörbart viskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
