Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.224
honom. Men då röken lättade, märkte en officer honom, såg
att han var svensk och av hög rang.
— Stöt ned den där! ropade han till några ryttare och
sprängde själv i väg i spetsen för dem.
Då han kom närmare, fann han att det var Gustav Adolf.
— Det är svenske kungen, Gustavus Adolphus! Tag
honom till fånga! skrek han.
Och alla fem störtade löst på kungen. Denne sårade två med
pistolskott, högg ned den tredje men höll själv på att
övermannas av de andra.
Då stucko spetsarna av några pikar fram ur dammet. Det
var kapten Lars med en tropp soldater. Den gode kaptenen
hade i vimlet fått sitt kompani skingrat.
— Vet inte, vart de tagit vägen! Men jag hoppas att de
slåss bra var och en på sitt håll, tänkte kaptenen, där han
ryckte an i spetsen för en fåtalig tropp.
Då fick han se den fara, vari kungen svävade. Denne sökte
så gott han kunde, genom att gång på gång svänga om hästen,
parera de två motståndarnas hugg och giva dem ett dödande
styng. Men i vilket ögonblick som helst kunde han själv vänta
att få det dödande stynget.
Kapten Lars såg det.
— Rädda kungen! ropade han och satte i väg springande.
Aldrig i sitt liv hade han gnott med en sådan fart. Och före
alla sina soldater, som voro besvärade av de långa pikarna,
hann han fram.
Att köra pampen i buken på den ene ryttarens häst var ett
ögonblicks verk.
— Bravo, kapten! Tack skall du ha! ropade kungen, i det
han stötte ned den andre ryttaren.
Men i detsamma hästen stegrade sig i följd av stynget, gav
ryttaren kapten Lars ett våldsamt hugg över hjässan så att
kaptenen föll till marken.
Nu kom en hel skvadron kejserliga ryttare stormande an.
— Farväl, kamrat! mumlade kungen och red mot kapten
Lars’ pikenerare, uppmanande dem att skynda undan.
Så sprängde han i väg för lösa tyglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
