Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225’
Men långt ute på fältet låg kapten Lars medvetslös. Och
den fientliga skvadronen sprängde över honom.
Gustav Adolf hade åter hittat rätt på sina skvadroner och
satt sig i spetsen för dem. Aldrig kände han sig så nöjd och
livsglad som på slagfältet. Hans starka kropp fordrade mycken
motion; och där fick han motion, kanske till och med väl
mycket. Hett gick det till, men han var icke den som blinkade
för faran. Ofta kastade han sig i spetsen för sina män mitt
in i värsta stridsvimlet. Sår fick han mången gång, men
därför undandrog han sig icke utan låtsade karsk som han var om
ingenting.
Rak satt han på hästryggen. Med värjan lyftad red han
förbi sina män. De stora, blå, utstående ögonen blixtra, de
ljusgula knävelborrarna äro uppvridna, över de röda
läpparna ligger ett friskt leende som blottar de vita tänderna.
Svärtad är han i ansiktet av krutrök och damm, men
därunder lysa kinderna heta av iver och spänning. Soldatblodet
sjuder i hans ådror. En väldig krigare är han, av samma skrot
och korn som sin dundrande pappa.
Bland de kejserliga, de stolta wallonerna, de vilda
kroaterna, de glänsande kyrassiärerna härskar den största
förvirring. De svenska överstarna märka det och storma an i
fördubblat raseri.
— Nu skall segern avgöras. Låt oss icke släppa taget! Bry
er icke om tröttheten! Tänk icke på att ni är svultna och
törstiga! Hugg in! Hugg in, min Gula Brigad! ropar Nils
Brahe till sina män.
Och sammaledes alla de andra överstarna.
Några av de kejserliga regementena, i synnerhet Tillys
fruktansvärda walloner, behålla ännu ordningen och göra skarpt
motstånd.
— Rätt så, mina vänner! Låt oss icke ge oss. De eländiga
svenskarna ska ha smörj. Gloria in Deo! ropar den gamle Tilly,
där han, blödande ur ett djupt sår, spränger från hop till hop,
uppmuntrande, ordnande.
Och Pappenheim söker än en gång samla sina skvadroner.
Men omöjligt. Svenskarna tränga på. Kanonerna riva upp stora
15 — Gula Brigadens hjältar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
