Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229’
Nu hade solen helt försvunnit bakom horisonten och
skymningen övergått till mörker.
De kejserlige voro försvunna från slagfältet och kungen
förbjöd allt vidare förföljande. Lika stormande tapper krigare
som Gustav Adolf var i stridens hetta, lika försiktig fältherre
var han, då det gällde begagna en seger och draga största
möjliga nytta av den.
I stället för att skingra sin här lät han den än en gång ställa
upp sig i full slagordning. Och än en gång red han såsom
aftonen före slaget förbi lederna. Men glesnade voro de. Och
kungens öga blev allt mera bekymrat, ju tydligare han såg,
huru många tappras död denna hårda dag kostat.
Dock vek snart denna stämning för en annan gladare,
stoltare, då han märkte sina mäns trotsigt bistra miner, såg deras
av glädje lysande ögon och hörde deras väldiga, ljungande
hurrarop.
Från tropp till tropp red han, berömde dem, tackade dem
för deras visade mod.
Då han kom mitt framför Gula Brigaden höll han inne ett
ögonblick. Han kastade en sorgsen blick på den tomma plats
framför centerns front, där Teuffel stått. Så vände han sig
till Nils Brahe.
— Gula Brigaden var den första som bragte Horn hjälp, då
hans flygel höll på att svikta.
— Ja, ers majestät.
— Väl gjort, Brahe! Jag tackar dig!
Kungen höjde rösten.
— Jag tackar er allesamman mina tappra vänner! I
haven i dag gjort er plikt och handlat som redliga svenska män.
Ett dånande hurra rungade utefter leden.
Kungen saluterade med värjan och red vidare.
Stjernstråhle och Hjelm sågo efter honom. Och
sammaledes gjorde varje man i brigaden. Efter kapten Lars
försvinnande hade Hjelm fått order att föra an kompaniet. Han
blödde ur flera sår. Blek var han och kunde knappast hålla
sig upprätt.
— Men hällre må jag döden dö än jag lämnar min plats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
