Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Breitenfeld
- V. Framåt, min Gula Brigad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228’
regemente som de passerade med en salva. Regementena läto
dem dock rida förbi. Ingen ville eller vågade angripa »de
oövervinnelige».
— Gott, barn! Förenen eder med Cronbergarna och hållen
stånd ännu en stund mot förföljarna, så skall jag söka samla
de spridda trupperna, yttrade Tilly.
— Jag stannar kvar! skrek Pappenheim med rynkad panna.
Än kan jag väl ge dem ett nyp.
— Bra, bra! svarade Tilly. Och ett svagt leende drog över
hans smala läppar.
Så försvann han i dunklet.
*
Solen höll på att gå ned bakom skogstopparna i väster.
Skymningen föll. I sex timmar från middagstiden hade
striden rasat. Nu var den slut. De kejserlige flydde. Men ännu
blossade den upp här och där på olika ställen av slagfältet.
Just som Cronbergarna förenat sig med wallonerna syntes
Gustav Adolf med högra flygeln komma fram ur röken och
dammolnen. Genast kastade han sig över dem. Det blev en
förtvivlad strid för de kejserlige. Ingenting hade de att vinna.
Men de gamla, segervana regementena ville dock icke giva sig.
Hellre döden än fly.
Och in i döden försvarade de sig. Ingen pardon begärdes
eller gavs. »Magdeburger-pardon! Hämnd för Magdeburg!»
ropade svenskarna då de höggo in.
Pappenheim sökte Gustav Adolf men kunde i vimlet icke
finna honom. Och rasande, nästan färdig att kvävas av sin
våldsamma harm, måste han draga sig ur striden.
Men walloner och Cronbergare stannade ilsket kvar. Stupade
gjorde de; men med sönderhuggna skuldror, med avskjutna ben,
reste de sig på stumparna och avlossade sina sista skott. Och
andra som redan voro halvdöda sökte resa sig på armbågarna
och lyfte vanmäktigt sina pampar för att genomborra de
överridande svenskarnas hästar.
Till sist blevo de alla nedgjorda. »Magdeburger-pardon»
fingo de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0228.html
