Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236’
Huvudet värkte som om det blivit doppat i sjudande olja;
gommen var torr som torraste läder; hans tomma måge
sammandrog sig häftigt med en brinnande sveda och inälvorna
tycktes vrida och vända sig. Han fick en häftig hjärtklappning
och han trodde sig skola dö.
— Vatten! Vatten! stönade han förtvivlad.
Så låg han länge, utsatt för solens heta strålar, suckande,
vrålande, vridande sig likt en ål som flås. Gång på gång
förlorade han medvetandet men vaknade åter upp.
Och ingenting kunde han göra åt sina sår. I huvudet hade
han ett djupt hugg efter kroatens pamp, vars verkan
gallerhuvan dock något lindrat, och en kula hade krossat ena
benpipan.
— Vatten! Vatten! stönade han.
Han måste ha vatten eller också blev han galen, det kände
han.
Då drog genom hans brinnande hjärna, när kvalen voro som
störst, den tanken: Kanske att kroaten har något vin hos sig.
Och ju mer han tänkte, dess härligare hägrade vinet för
hans fantasi. Han tyckte sig redan känna smaken därav på
tungan. Han måste försöka släpa sig fram till kroaten.
Det var endast ett tiotal steg dit. Men för kapten Lars med
hans krossade ben och värkande huvud var det lika mycket
som för en frisk att marschera tio mil, men han måste försöka.
Han vände på kroppen och höjde sig på armbågarna. Åh,
vad det gjorde ont. Han kunde höra, hur benbitarna knastrade
mot varandra, och det kändes som om man nypt honom med
glödande tänger.
Äntligen fick han med mycken möda det sjuka benet lagt
till rätta. Kallsvetten droppade från hans panna; tunga
suckar pressades ur hans bröst. Men han samlade all sin energi
och började krypa framåt.
Varje liten, rörelse förorsakar honom de olidligaste kval.
Hans armar förmå knappt lyfta hans tunga kropp. Men
framåt kryper han långsamt, tum för tum likt en snigel, med
tillhjälp av ena benet och armarna släpande den krossade
lemmen efter sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
