Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245’
jag ej! Jag tyckte det skulle vara bäst att föra honom så
helskinnad som möjligt till kungen.
Men tror du gubben hade vett att stanna? Potz tausend!
Nej! ... Då blev jag ilsken och gav honom med pistolkolven
slag på slag över huvud, skuldror och armar.
Han bara högg med sporrarna i hästbuken och ville rida
undan.
Ju hårdare smällde jag på honom och snart såg jag att
gubben höll på att förlora sansningen.
— Nu har jag dig snart. Du ska bli en fin fågel att skänka
kungen, tänkte jag och gladdes i min svarta själ.
Då ... kan du tänka dig en sådan otur ... kommer det en
bov och ger mig ett skott genom ryggen.
Pang! small det. Och samtidigt kände jag en stickande
smärta i bröstet. Men icke så farligt till att börja med. Det var
endast som om man givit mig en hård stöt i ryggen.
Men vänstra armen domnade bort.
— Vad nu! Skall icke Benranglet kunna hålla sig upprätt,
tänkte jag och grep tag i värjgehänget med högra handen.
Men även den domnade bort. Och ingen kraft hade jag
heller i benen. Så började ett infernaliskt susande och brusande i
mina öron och sen skymde det för mina ögon. Det blev svart
natt med ens och jag ramlade av hästen som en annan hösäck.
— Och Tilly, frågade kapten Lars.
— Han undkom naturligtvis, den skurken.
... Den här fatala händelsen skedde tämligen långt söderut
från den här skogen... Ja, där låg jag och kunde icke annat.
Hela natten var jag medvetslös men på morgonen vaknade jag
upp och kände mig rent av skandalöst törstig. Nog har jag
varit törstig många gånger och tömt mina modiga bägare, men
aldrig som den morgonen. Jag tyckte att jag till och med skulle
ha kunnat dricka vatten... dricka ur hela den gula
Elbe-flo-den i ett drag.
— Jo jo! mumlade kapten Lars och bet i tungspetsen.
... Men så erinrade jag mig att jag hade min fältflaska halv
med härligt spanskt vin. Jag tog av locket och drack några
klunkar. Icke mera. Ty Benranglet, ser du, är en förtänksam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
