Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249’
— Hör du, Clärchen, hur kommer det sig att du befinner
dig här och icke följt med hären? frågade Benranglet efter en
stund.
— Jag sökte efter er.
— Ser du, ser du, kapten Lars! Är icke Clärchen en
gudomlig flicka.
— Jo-o! pustade kaptenen belåtet. Han hade nu fått i sig
så mycket vatten att det stod honom upp i halsen och han
orkade icke mer. Och om huvudet var han våt som en ur sjön
uppdragen hund.
Hans svåra sår tvättade Clärchen med len hand. Så rev hon
en flik ur sin kjol, blötte den och lade den som kallt omslag
på kapten Lars’ huvud.
Och Benranglet tog av sig tröja och skjorta och fick sitt sår
tvättat. Det visade sig då, att han i ryggen strax i kanten av
vänstra skulderbladet hade ett hål efter en kula, men på
bröstet kunde intet sådant upptäckas.
— Jag trodde då att hon gått tvärs igenom sade Benranglet
och tittade nedåt sitt håriga bröst. Men det måtte hon icke
gjort. Nå, då får hon väl sitta där. Som ett litet minne efter
den härliga slaktningen... Förresten tror jag, att jag känner
henne här, tillade han och slog sig på ett revben.
Sedan detta var ombestyrt gick Clärchen att hämta folk och
bårar.
— Präktig flicka! sade kapten Lars då hon försvunnit
bakom buskarna.
— Precis! svarade Benranglet.
Efter en timmas väntan återkom Clärchen med folk och
bårar. Det var ett hederligt protestantiskt bondfolk, hos vilket
hon fått husrum med sin lille gosse.
På fyra långa stänger, över vilka tvärslåar blivit placerade,
hade man lagt två madrasser och sålunda åstadkommit tvenne
bårar.
Benranglet lades på den ena, kapten Lars, mycket försiktigt
i följd av hans krossade ben, på den andra. Och så bar det
i väg, medan Clärchen gick bredvid och höll i stången till
kapten Lars’ bår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
