Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VI. Vatten! Vatten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248’
— Och här ha ni legat hela tiden utan mat, utan vatten och
pinats i solhettan. O, min Gud!
— Se så, lugna dig min flicka och skaffa oss litet vatten, om
du vet någon källa i närheten. Med kaptenen här är det
tämligen skralt, men jag är någorlunda kry, yttrade Benranglet.
— Du! Du! utbrast Clärchen häpen. Du ser ju ut som om
du blivit uppgrävd ur graven.
— Kanske det! Men nu behöver jag vatten för att få litet
liv i mig. Skaffa oss vatten är du snäll.
Och Clärchen skyndade bort. Hon visste en källa i
närheten där det fanns friskt och gott vatten. Under vägen
plockade hon upp två hjälmar som hon tog med sig.
Till randen fyllde hon hjälmarna med friskt vatten och bar
dem försiktigt, så att ingenting skulle spillas ut, till de båda
sårade hjältarna.
Benranglet fick en, kapten Lars en. Och båda satte dem på
en gång till munnen och drucko som kalvar dricka mjölk.
Clärchen hjälpte kapten Lars.
För varje klunk som rann ned för deras förtorkade strupar
kände de hur livet återvände och blodet började pulsera. Nog
är solen skön och luften skön och skogen skön men vatten...
friskt, kallt vatten — något härligare finns icke på denna
jorden, tyckte de.
Kapten Lars tömde sin i botten, men då Benranglet druckit
något mer än hälften hällde han resten över sin heta panna.
— Så skulle du gjort också, kapten Lars. Det kunde ditt
huvud just behöva. Men Clärchen går nog efter två pokaler
till.
Och Clärchen gick och kom åter. Och kapten Lars drack
och blev sköljd på sitt feberheta huvud.
Än en gång måste Clärchen springa efter vatten. Ty kapten
Lars var som en torkad svamp. Han bara drack och drack,
och till sist kunde man riktigt se huru hans måge höjde sig
och svällde ut av glädje över att efter så många dagars fasta
få något att fylla sig med, om också bara det förut så föraktade
vattnet. Men det var gudadrycken nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
