Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VII. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270’
Och han höjde bägaren till läpparna och tog sig en väldig
klunk.
— Dessutom fanns en massa böcker och handskrifter,
återtog Hjelm. Jag vet icke egentligen vad kungen skulle med
dem, men han var mycket förtjust i dem, fastän krigsöverstarna
ryckte på axlarna. Men inpackade blevo luntorna och
hemskickade till Sverige.
... Men ännu återstod en sak. Vi visste att biskopen skulle
ha en hemlig skattkammare någonstädes. Vi sökte och sökte
överallt. Men omöjligt. Ingen kunde finna den. Slutligen
lyckades vi under hot om galgen få en av munkarna att omtala,
var den fanns.
Nyckeln letades rätt på. Dörren slogs upp och för våra
häpnande blickar sågo vi en valvkällare där kista stod vid
kista, fyllda av guld- och silverstakar, gyllne dukater, smycken,
ädelstenar und so weiter.
Soldater fingo befallning att bära upp kistorna på
borggården. De gjorde så, medan vi officerare tillsågo att ingen
snattade. Nog lyste blickarna aV begärlighet efter guldet på dem,,
men ingen tog det minsta.
Då inträffade det att botten på en av kistorna sprack och,
hela den tunga laddningen, bestående av gyllene dukater,
rullade ut över stenarna. Då skulle man sett. Som hungriga vargar
över ett får kastade sig soldaterna över guldhögen för att
upp-plocka den. För syns skull gick var och en fram till kungen
och ville lämna honom några dukater, men stoppade
naturligtvis det mesta i egna fickor.
Kungen märkte det naturligtvis, men i stället för att bli
ond skrattade han endast och ropade till dem.
— Låt vara gossar! Efter det nu en gång här fallit i edra,
händer så må ni också behålla det.
Och det behövde han inte säga dem två gånger. Inom en
minut voro de återstående dukaterna försvunna under ett
krälande vimmel av armar och ben.
Och icke blott guld fingo vi. På slottet fanns ett väldigt
förråd av kläden. Alla skräddare som kunde överkommas
sattes till nål och tråd och sydde för brinnande livet. Och inom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
