Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Breitenfeld - VII. Vålnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271’
några veckor ståtade varenda man i hären i nya och prydliga
dräkter... Som du ser, så äro vi åtskilligt snobbigare än du.
— Ja, jag märker det, yttrade Benranglet och kastade en
blick nedåt sin slitna och smutsiga dräkt.
— Men din ära sitter ju på din klingas udd och icke i trasan
kring din tröja, som du själv en gång lär ha sagt, återtog Hjelm.
— Just så, min vän. En eländig narr den som fäster sig vid
en klädesbit. Men gunås finns det så många löjliga narrar.
Dem struntar jag i.
— Det gör du rätt i. Ditt människovärde, ditt mod och din
kallblodighet, din arms styrka äro lika stora ändå. Du är för
god att ge dig i tävlan med fega adelssnobbar.
— Tänker inte heller göra’t. Var du mans lugn... Men
hur hade ni det i det där förlovade landet, där mjölk och
honung tycktes flöda.
— Vi lågo i kvarter vid Wurzburg ungefär en månad och
sannerligen... om icke precis mjölk och honung flödade, så
dock det som bättre var: vin och allehanda läckerheter. Du
kan knappt föreställa dig, hur billigt där var. En ko kunde
man få för två daler och ett får för några skilling. Gott om
villebråd fanns också i de angränsande skogarna: harar,
rådjur, tjäder, orre, rapphöns. Där gingo vi på jakt nästan
dagligen och höggo oss mången fin stek.
— Sablar och hjältemod! utropade Benranglet. Det skulle
varit någonting för kapten Lars och mig, då vi lågo svultna
och halvt vansinniga av törst på slagfältet.
— Du får väl ta skadan igen.
— Ja, det kan du ge dig på ... fast inte tror jag att jag blir
fetare på det.
— Nej, du har då alltid varit riddaren av den magra och
sorgliga skepnaden, skämtade Hjelm.
— Håll din mun!... Den fruktansvärde riddaren sans peur
et sans reproche av den magra och ståtliga skepnaden. Så skall
det låta ser du. Det är en annan klang på frasen ... Men strunt
i alla skepnader och berätta vidare!
— Tja... det var just icke mycket mera. Vi mådde
alldeles förträffligt och våra redliga och glada svenska och fin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
