Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282’
Hjelm satt. ögonblickligen förändrades hennes ansikte. De
stora ögonen blevo ännu större och hon såg ytterst förvånad
ut. Hon reste sig häftigt upp och betraktade honom.
I detsamma slog Hjelm upp ögonen. Han såg flickan stå
framför sig, men han visade ingen förvåning. Det föreföll som
om han ansett hennes närvaro helt naturlig.
— Det var en skön dröm, jag haft, tänkte han dunkelt. Låt
mig fortsätta att drömma.
Och han slöt ögonen för att icke släppa den vackra
drömbild, han under sömnen narrat fram.
Men efter en stund tittade han åter upp. Den unga flickan
med det guldblonda håret stod fortfarande orörlig och leende
framför honom. Men nu tyckte Hjelm, som blivit fullt vaken,
att hon såg så märkvärdigt levande ut. Skulle det icke vara en
dröm! Var det verklighet? Och han satte sig upp i stolen och
stirrade som en vansinnig på flickan framför sig.
— Känner du icke igen mig, Anders Hjelm? Eller kanske
du ännu är ond på mig?
— Gretchen! Gretchen! Är det verkligen du?...
Hjelm rusade upp och slöt flickan i sin famn.
— Jag vet icke huru det kunnat gått till att du blivit
räddad. Jag har sörjt dig som död alltsedan den förfärliga dagen.
Och då jag nu såg dig trodde jag först att jag drömde. Men nu
är jag glad att jag åter har dig livslevande hos mig.
Och han kysste henne gång på gång i lidelsefull lycka.
Sedan han lugnat sig något i sin översvallande glädje över
att hava återfunnit den han länge begråtit som död drog han
henne ned på en bänk och bad henne tala om huru hon kunnat
bli räddad och varför han icke funnit henne, då han sökte
henne i huset.
Och Gretchen berättade: Huru hon sprungit ned i källaren
och gömt sig där och gråtit hela eftermiddagen och kvällen.
Huru hon längtat efter honom och hoppats att han trots allt
skulle återvända till henne.
. .. Och på kvällen då det blivit mörkt och du ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
