Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285’
hjälp jag kunde få, ty av hunger och köld — jag hade ju icke
ätit någonting under hela den föregående förfärliga dagen —
var jag så svag att jag knappast förmådde hålla mig upprätt.
Dessutom hade min sorg och förtvivlan brutit mina krafter,
så att jag tror att, om icke den goda gamla funnit mig på
morgonen, hade jag väl legat kvar på marken tills jag dött.
— Stackars min flicka vad du måtte ha lidit! mumlade
Hjelm i det han tryckte henne intill sig.
... Då vi kommit fram till gummans bostad som verkligen
såg mycket eländig ut — en liten torvbetäckt stuga med ett
fönster och så lågt i taket att jag icke kunde gå rak —
fortsatte Gretchen, kokade hon upp litet mjölk vari hon bröt något
grovt svart bröd samt satte denna soppa framför mig. Du kan
icke tro hur bra den smakade. Jag åt, så att jag nästan
skämdes för min glupskhet. Men gott gjorde den mig. Jag kände
krafterna nästan ögonblickligen återvända.
Då soppan väl var förtärd till sista droppen och jag kände
mig mätt och styrkt, letade gumman rätt på litet rent linne och
en visserligen trasig men dock tämligen snygg kjol, och iklädd
dessa jämte en schal över axlarna satt jag framför elden medan
mina kläder torkade.
Men länge hade jag inte suttit förrän jag kände ögonlocken
bli tunga. Då ledde mig gumman till en säng på vilken jag föll
ned och somnade. Hon bredde en filt över mig och så sov iag,
tror jag, en halv dag. När jag vaknade voro mina kläder
fullkomligt torra och dessutom väl rengjorda från all gyttja och
sand.
— Var finns den där gumman? Hon är då sannerligen värd
en ny stuga och en påse guld, utbrast Hjelm.
— Hon bor väl strax norr om Magdeburg, tänker jag,
svarade Gretchen.
— Kommer jag någonsin att ha mina vägar ditåt, skall jag
söka upp henne och belöna henne för den goda hjälp hon
lämnade dig, min vän.
— Det kan du ju göra. Men i alla händelser ämnar jag själv
besöka henne, så snart jag får tillfälle.
— Nå, hur länge stannade du hos henne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
