Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - I. Hjelm träffar en vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286’
— I något över tre veckor. Jag var ganska sjuk och dålig
och för övrigt vågade jag knappast resa någonstädes, då
vägarna voro ytterst osäkra. Men efter en tid drogo soldaterna
bort från Magdeburg och då en dag en son till gumman, en
fiskare, som bodde några mil nedåt floden, kom på besök,
passade jag på att bedja honom föra mig till Frankfurt, där jag
hade släktingar.
Av en granne fick han låna kärra och häst. Jag klädde mig
som en fattig bondflicka och så bar det i väg en solig morgon
i juni. På de undangömdaste vägarna foro vi, i början endast
om nätterna och vilade oss om dagarna djupt in i någon skog.
Men snart vågade vi även resa om dagen, ty vi visste att
största delen av de kejserlige soldaterna befunno sig i
Brandenburg, öster om Magdeburg. Och vår färd gick åt söder.
Efter något över en veckas resa utan några vidare missöden
än en bräckt skakel och en sprungen hjulaxel, vilka dock
fiskaren lätt lagade, fingo vi en eftermiddag se Frankfurts
tornspiror höja sig över kullarna. Då visste jag att jag var räddad
och snart befann mig i mina släktingars hem. Fiskaren fick en
penningsumma av dem och återvände morgonen därpå till
Magdeburg.
I Frankfurt stannade jag hela sommaren och hösten, och då
jag sedan vid jultiden fick höra att svenske kungen slagit sig
ned i vinterkvarter i Mainz begav jag mig hit. Och så fann
jag dig här på balen, som mina släktingar nödvändigt ville
att jag skulle besöka för att muntra upp mig en smula. Ty jag
har icke under hela tiden varit vidare glad som du väl kan
förstå.
— Jo> jag kan tänka mig det. Men du skall icke tro att jag
haft det så trevligt heller i min tärande sorg över att ha
övergivit dig.
Och Hjelm omtalade i korta drag för Gretchen sina öden allt
från den ohyggliga majmorgonen i Magdeburg till dess de nu
således råkades på balen. Då han med förtjusning skildrade
syster Cecilia, rynkade Gretchen sina fina ögonbryn och
kastade en skarpt forskande blick på honom.
— Sannerligen tror jag icke att du är litet svartsjuk, log
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
