Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - II. Den långskranglige bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298’
— Vad! utbrast Horn förvånad.
Kungen log.
... Endast för att där låtsa slå en brygga.
— Utmärkt! ropade alla officerarna. >
... Och sedan placerar jag ovanför Torstensons kanoner och
så får han åska på, ju värre dess bättre. Men dessförinnan ha
vi på stranden hopat massor av sur ved, beck och vattendränkt
halm, som väl antänt bör utveckla fruktansvärda moln av svart
rök. Samma knep för övrigt, som ni erinrar er jag använde vid
Oppenheim där vi gingo över Rhen. När Tilly får se allt
timret och märker artillerielden, skall han för visso tro att vi där
skola försöka övergången. Men under tiden samla vi material
här vid holmen, slå bryggan och gå över floden. Tror ni icke
det skall lyckas, mina herrar.
— Utan tvivel, ers majestät. Planen är utmärkt, yttrade
officerarna, och även Horn instämde.
— Nå, saken är klar, fortsatte kungen. Det är endast ett som
bekymrar mig. Jag måste nödvändigt för brobockarnas skull
ha reda på huru djup floden är mitt framför holmen. Själv
försökte jag språka an posterna för att möjligtvis kunna lista
ur dem det, men det enda svar jag fick var en kula som tog
av mig hatten.
Då sprang en tanke upp i Benranglets uppfinningsrika
hjärna. Han red fram till kungen, strök hatten av huvudet och
yttrade.
— Med ers majestäts tillåtelse skall jag försöka lista ur
posterna huru djup floden är och kanske även erhålla
underrättelser om fienden.
— Men hur skall detta tillgå, ryttmästar von Drake? Själv
höll jag på att bli skjuten, då jag närmade mig dem, svarade
Gustav Adolf.
— Tillåt mig blott försöka, kanske det nog skall lyckas.
— Visst får du försöka, ehuru jag ej begriper hur du skall
kunna undgå att bli sårad. Men lyckas ni, min bäste
ryttmästare, då gör ni mig och hären en ovärderlig tjänst, och
kommer ni från det med livet, lovar jag att på stället befordra er
till överste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
