Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318’
honom, att ni blivit sänd av mig i och för underhandlingar
angående förbundet oss emellan. På samma gång som ni låter
svenske kungen förstå, att jag icke är obenägen för detsamma,
gör ni honom mina komplimanger, låter honom veta att jag
anser honom för den största härförare och tappraste man i
världen och försäkrar honom om min livliga aktning. Men ni
måste också underrätta honom, att jag absolut fasthåller vid
mitt förut uttalade villkor, nämligen att han ofördröjligen
sänder mig tolv tusen man av sina egna trupper, för att jag med
dessa kan bilda en kärna i den härmassa, som en böhmisk
folkresning skall giva mig. Och för att få Gustav Adolf att desto
förr gå in härpå, skall ni i livliga ordalag underrätta honom
om att kejsaren ansätter mig med böner om att återtaga
överbefälet och att han för den sakens skull flera gånger hitsänt
sin minister, greve von Questenberg. Ni kan låta svenske
kungen förstå, att jag visserligen hittills avslagit kejsarens
begäran i förhoppning att ingå förbund med en så stor konung som
Gustav Adolf, men att, i fall han icke sänder mig de tolv tusen
man jag begär, det är ingalunda omöjligt att jag beviljar
kejsaren hans bön, försonar mig med honom och återtager
överbefälet. Och i stället för en mäktig bundsförvant får han då
en ännu fruktansvärdare motståndare. Jag tror att Gustav
Adolf två gånger skall betänka sig, innan han onödigt skaffar
sig en sådan på halsen. Men de ovan omtalade trupperna äro
nödvändiga för förbundet, tolvtusen man, varken mer eller
mindre, detta måste ni, greve von Waldecke, noggrant inskärpa
hos svenske kungen. Har ni förstått?
— Ja, ers höghet, svarade greven.
Wallenstein gick till bordet och tog en börs.
— Se här, tag dessa tusen thaler för era behov. Jag vill att
ni i svenska lägret skall representera mig på det mest lysande
sätt. Ni bör kunna vara tillbaka om en vecka. Farväl!
Wallenstein vinkade med handen till tecken att samtalet
var slut, varpå greve Eberhard bugade sig och gick ut.
Denne sökte genast upp en av sina yngre kamrater bland
officerarna.
— Jag har nyss fått befallning av hertigen att rida till sven-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
