Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - III. Den tyste drömmaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
319’
ska lägret, yttrade han till denne. Sakrament! Jag hinner icke
väl komma hem från en ritt, förr än jag måste begiva mig ut
på en annan. Men det finnes väl ingen annan hjälp än att lyda.
— Åh, nej, det är nog bäst, genmälde den andre.
— Ja, jag tror det med. Emellertid tillsade mig hertigen att
medtaga en officer, vilken jag helst behagade. Har du kanske
lust att göra sällskap?
— Ja, varför icke. Kunde vara roligt att få göra bekantskap
med den ryktbare och fruktade Gustav Adolf. Potz tausend,
en sådan kung! Kommer från ett litet snöigt land, som ingen
vet, var det ligger, med en handfull krigare för att bjuda
spetsen åt Ferdinand, romersk kejsare, konung över Böhmen
och Ungern, hertig över österrikiska länderna, genom rang
och besittningar den mäktigaste härskaren i Europa. Och med
honom vågar Gustav Adolf korsa sin klinga! Ferdinand
skrattade naturligtvis i början. »Jag tror vi åter ha fått oss en liten
fiende på halsen», yttrar han hånfullt till sina hovmän. Men
denne fiende visar sig vara av ett annat slag än den stackars
Fredrik av Böhmen eller Kristian av Danmark. Segerlyckan,
som förut följt kejsarens trupper, så länge hertigen hade
befälet, övergiver dem nu. Men hur kunde också kejsaren begå en
så kapital dumhet som att för kurfurstarnas skull avskeda sin
skickligaste fältherre! Saken hämnade sig. Oemotståndligt
fastän sakta och försiktigt trängde Gustav Adolf ned i Tyskland.
Icke Conti, icke Pappenheim, icke Tilly kunde hindra honom.
Visserligen erövrades Magdeburg och stormades till föga heder
för de kejserliga trupperna, vilka buro sig åt som vilddjur.
Men den ene protestantiske fursten efter den andre sluter sig
till Gustav Adolf. Och sedan kommer det där fruktansvärda
nederlaget vid Breitenfeld, som med ett slag krossar kejsarens
armé och kommer hans hus att darra i sina grundvalar. I Mainz
samlar han dem alla omkring sig och till och med Frankrike
söker hans vänskap. Antalet av hans trupper växer, hans
ställning blir starkare. Ingenting kan motstå de segrande
svenskarna. Tilly försöker hejda dem vid Lech, men misslyckas och
såras dödligt. Bayern ligger öppet för dem, Gustav Adolf står
vid Böhmens gränser. Och under hela tiden sitter hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
