Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - IV. Giv honom två tusen dukater till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328’
— Ja, fram med tärningarna!
Man ordnade sig i grupper vid mindre bord och spelet
begynte.
Piccolomini närmade sig Isolani, som under middagen genom
Wallensteins sekreterare erhållit de två tusen dukaterna.
— Skål på dig Ottavio! ropade denne.
— Skål!... Vågar du en dust med mig?
— Visst gör jag det. Skall bli roligt att fördubbla mina
dukater och plocka dig. Ty du har schaber, du svarte
rövarehövding.
Piccolomini log och drog fram ett bord, varpå han kastade
ett par tärningar.
— Tio dukater! svarade Isolani och lade upp summan på
bordet.
— Gott! Tio dukater, ropade Piccolomini och gjorde
likaledes.
Tärningarna kastades. Isolani vann. Piccolomini bet sig i
läppen och slängde upp tio dukater till på bordet. Isolani
likaledes.
Åter kastades tärningarna. Åter var turen Isolanis.
— Diavolo! brummade Piccolomini. Icke nog med att han
har tur i strid, skall han nu ha tur i spel också.
Isolani skrattade belåtet, medan han lät mynten klinga i
fickan.
— Det är för litet att spela om tio dukater. Det blir intet
resultat. Jag vågar femtio, ropade han.
— Kör till femtio, skrek Piccolomini, vilken blodet nu
stigit åt huvudet.
Än en gång var lyckan Isolanis.
— Porco Madonna! Hundra dukater! röt Piccolomini.
Tärningarna kastades, men denna gång var det Piccolomini
som vann.
Så spelades med omväxlande lycka, än vann Piccolomini
än Isolani, guldhögarna vandrade ur den enes fickor i den
andres, men de tycktes ha en viss benägenhet att stanna kvar
i Piccolominis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
