Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - IV. Giv honom två tusen dukater till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329’
Isolani blev otålig. Än hade han mycket kvar av sina
tvåtusen dukater.
— Femhundra dukater! ropade han och slängde upp
summan på bordet.
I de andra grupperna hade spelet så småningom stannat av
och man skockades kring de vilda spelarnas bord. Med diupt
intresse och uppmuntrande tillrop åskådades kasten.
Piccolomini lade med ett hånfullt leende upp femhundra
gyllene dukater på bordet.
Tärningarna kastades. Isolani förlorade.
— Tod und Teuffel! skrek denne och ryckte till sig en
bräddfull pokal eldigt spanskt vin, som han tömde i botten.
— Femhundra dukater till! röt han.
Utan ett ord lade Piccolomini upp samma summa.
Den senare kastade först.
— Sinka dus! mumlade en åskådare, då han räknat ögonen.
Ett belåtet leende krusade Isolanis läppar. Det där skulle
han väl kunna slå över, tyckte han. Han kastade.
— Tres all!
— Donnerhölle! Återigen förlorat, och bara en poäng som
skilde. Om det åtminstone hade blivit lika, så man kunde
slagit om.
Nu hade Isolani knappast mer än tusen dukater kvar.
— Jag sätter upp tusen dukater! skrek han.
Piccolomini rynkade ögonbrynen. Det började gå något för
vilt till, tyckte han. Det kunde vara nog nu. Han hade vunnit
gott tusen dukater, skulle han nu förlora dem i ett slag? Det
var han dock icke riktigt benägen för.
Men han kunde dock icke lämna spelet utan måste för skams
skull våga sina tusen dukater.
Isolani, vilkens tur det nu var att kasta först, fick upp ett
högt nummer. Nå, så vinner jag igen mina tusen dukater,
tänkte han, medan Piccolomini mörkt stirrade på tärningarna
och gjorde sig i ordning att kasta.
Tärningarna rullade.
— Sexor all!
— O, du store Antonius! Återigen förlorat! Isolani stirra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
