Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338’
Men i detsamma skottet small, lyckades den senare med värjan
stöta till sin motståndares arm, så att kulan flög honom förbi.
Benranglet hade gripit hästen i tygeln och höll nu en pistol
tätt för officerens ögon.
— Giv dig eller du är död, ropade han.
Den unge officeren betraktade ett ögonblick förvirrad den
långe svensken. Men då han såg hans blixtrande ögon och
pistolmynningen framför sin panna, förstod han att det gällde
liv och död. Och han gav sig.
Benranglet band hans händer och gjorde honom till sin fånge.
Det var en ung man, omkring tjugufem år, mörk, med böjd
näsa och svarta mustascher. Benranglet tyckte dunkelt att han
sett det ansiktet förr, men kunde icke erinra sig var.
— Han ser nästan ut som en italienare, tänkte han i det han
band sin fånges händer bak på ryggen.
Under tiden hade svenskarna nedhuggit en del av de
fientliga ryttarna och tagit några till fånga. De övriga flydde.
Men då mötte dem Hjelm och högg in på dem. Nästan
vansinniga av skräck vid åsynen av denne nye fiende skingrade
de sig som en skock får åt alla håll. De flesta blevo dödade,
men några undkommo och skyndade i sporrsträck hem till sitt
läger för att inrapportera olyckan.
Svenskarna begåvo sig på hemvägen belåtna med sin dag.
Nu hade de fångar, bland dem en kejserlig officer; nu måtte
väl kungen bliva nöjd.
Då de på betydligt avstånd passerade det wallensteinska
lägret sågo de till sin häpnad ett helt rytteriregemente rida ut ur
förskansningarna.
— Det är oss det gäller. Tjänar intet till att försöka kämpa
mot en så betydande övermakt. Bättre att föra fångarna i
säkerhet, tänkte Benranglet och gav sina män order att rida
undan allt vad hästarna kunde springa.
En och annan av fångarna försökte krångla vid åsynen av
det kejserliga rytteriregementet, men sedan han några gånger
blivit kittlad med värjspetsen i sidan, kom han på andra
tankar. För övrigt höllos tyglarna av varje fånges häst av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
