Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339’
svensk ryttare och Benranglet hade fattat säkert tag i
officerens. Och så gick det undan i karriär.
Det blev en het kapplöpning. Ett helt rytteriregemente hade
man i hälarna på sig och ännu återstod nästan en mil till
svenska lägret.
Den kejserlige officeren, vilkens ansikte förut varit betydligt
dystert till och med för en krigsfånge, såg nu mycket gladare
ut. Han hörde dånet från det wallensteinska regementets
hästar och gladde sig åt befrielsen. De kejserlige, som hade
utvilade hästar, tycktes också vinna på svenskarne. Det gjorde
de också. För varje steg kommo de något närmare och
Benranglet kastade då och då en bekymrad blick bakom sig. Skulle
han ännu en gång, då han så väl lyckats, bliva förhindrad att
fullfölja sin framgång? Ännu en kvarts timmas ritt och man
var framme vid svenska lägret.
Han eggade på sina ryttare allt vad han förmådde. Dessa
klämde sporrarna i hästarnas bukar och manade på dem.
Undan gick det för livet. Men bakom hörde de dånet från det
kejserliga rytteriregementet.
Den unge fångne officerens läppar krökte sig till ett hånfullt
leende. Han tvivlade icke längre på utgången och att han skulle
bliva räddad.
Benranglet såg hans min.
— Grina lagom du! Hinna de kejserlige upp oss, blir du den
förste som jag skjuter, röt han åt honom i vredesmod över att
se sin fångst nära att gå förlorad för honom.
Officeren bet sig i läppen och kastade en skygg blick på
Benranglet.
Nu hade svenskarne hunnit i närheten av sitt läger och i
skydd av skansarnas kanoner. Men de kejserlige voro
alldeles inpå dem.
Då dånade ett par kanonskott. Och de eftersta leden av
rytteriregementet bragtes i förvirring. Kulorna hade träffat rätt.
Samtidigt syntes ett svenskt regemente rycka ut. Då
förlorade de kejserlige modet, insågo att hämnden denna gång
undgick dem, kastade om hästarna och återvände i sporrsträck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
