Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340’
Men Benranglet och hans ryttare redo med fångarna in i
svenska lägret.
Sedan han lämnat sina fångar i säkert förvar, begav han sig
till Gustav Adolf för att avgiva rapport om expeditionen.
— Bra överste! Låt oss genast förhöra fångarna. Av
soldaterna få vi väl icke veta mycket. De känna själva ingenting.
Men officeren ... Han kanske nog har intressanta
underrättelser att giva, sedan vi på lämpligt sätt fått honom att tala.
För honom genast till mig! befallde kungen, då Benranglet
underrättat honom om utgången.
Denne skyndade genast efter sin fånge.
— Nu skall du inför kungen. Han har något att fråga dig
om. Och ve dig om du ljuger, yttrade han barskt till honom.
Den fångne officeren blev likblek och darrade i alla lemmar.
— Vad nu! Var icke ett sådant harhjärta. Kungen tänker
ingalunda äta upp dig, blott du talar sanning. Men gör du
inte det, blir du hängd.
Viljelöst följde den kejserlige officeren Benranglet till
kungens tält.
— Här är den officer, som jag tagit, yttrade Benranglet, i
det han visade kungen på sin fånge.
Gustav Adolf lyfte upp huvudet från sina papper och
betraktade officeren. Denne stod med sänkt blick framför honom.
Plötsligt rodnade kungen, ögonbrynen rynkades och han såg
på fången med blickar, vari lyste både förvåning och vrede.
— Vad heter ni? frågade han kort.
— Amadeo Sacceo, löjtnant i kejserliga armén, kom det
lågmält.
— Sacceo ... Sacceo ... Har aldrig hört det namnet förr.
Och dock tycker jag att ert utseende är mig bekant, mumlade
kungen.
Fången stod fortfarande med sänkta blickar. Det väckte
Gustav Adolfs uppmärksamhet.
— Se på mig! befallde han barskt.
Förvirrad slog fången upp sina ögon. De voro djupsvarta
som hans hår och skägg.
Kungen betraktade honom skarpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
