Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - V. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348’
— Så att hela staden skulle vakna av bullret och hinna sätta
sig i försvarstillstånd. Nej, jag ensam skall göra det. Vänta
skall ni få se.
Hur skulle väl han tillsammans med endast en man kunna
tillfångataga tio och detta utan att ett ljud hördes. Galenskap!
Karlarna menade nästan att deras kapten ej var fullt klok.
Men Hjelm och Stjernstråhle smögo sig framåt, så långt de
vågade närma sig de fientliga soldaterna. Då de ej tordes krypa
längre fram, gömde de sig i ett par buskar. Hjelm lät höra
ett ljud, som förvillande liknade en orres guckande.
Soldaterna skakade på huvudena men tego. De voro
ytterligt nyfikna att se vad Hjelm tänkte taga sig till. Genast
märkte denne att ett par av vakten lystrade till. En tog till och
med ett par steg framåt med bössan höjd för att vid första
vingslag skjuta orren.
Hjelm guckade och spelade orre. Soldaten kom närmare,
försiktigt klivande för att gå så tyst som möjligt och icke
skrämma den rara fågeln. Hjelm guckade och Stjernstråhle grinade
ljudlöst åt den fientlige soldatens dumhet. Avståndet var
ungefär ett par hundra alnar och det tog en stund för jägaren
att komma i närheten av sitt byte.
Äntligen var han alldeles inpå dem. Hjelm tystnade,
soldaten stannade och lyssnade. Intet ljud. Orren var tyst. Då
började mannen försiktigt ruska på buskens grenar för att
skrämma upp fågeln och skjuta honom då han lyfte. Ett brakande
hördes. Men i stället för en orrtupp flögo två mystiska figurer
upp, och innan soldaten hann skjuta eller ropa, var han
övermannad och bunden och en kavle lagd i hans mun.
Så var den förste expedierad. Stjernstråhle hämtade nu ett
par soldater, som buro bort fången och Hjelm började åter
gucka och leka orre.
Han fick hålla på en lång stund, innan någon av vakten
följde den förstes exempel. Men till slut tycktes de bli förvånade
över att intet skott hördes och att ej kamraten syntes till, och
en annan av vakten begav sig åstad för att söka upp honom.
Samma historia. Han följde ljudet av den spelande orren,
och innan han visste ordet av, var han tillfångatagen och lagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
