Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VI. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362’
Få dagar därefter marscherade den svenska hären,
fyrtiosex tusen man stark, väster ut från lägret vid Nürnberg och
uppställde sig i full slagordning på slätten nedanför Burgstalls
och Altenbergs höjder, där Wallenstein hade sitt väl befästade
läger. På tre sidor var hären skyddad och framför densamma
stod Torstenson med fältartilleriet, vilket utgjordes av ej
mindre än ett hundra sjuttioåtta stycken pjäser.
Mellan härens ställen och höjderna flöt floden Regnitz. Dit
sändes Banér med ett rytteriregemente för att rekognoscera.
Banér, djärv som alltid, red tätt utefter stranden, då en
muskötkula träffade hans ena arm och gjorde honom till hans
egen stora förtrytelse urståndsatt att deltaga i den kommande
striden. Han kunde dock underrätta kungen att höjderna rakt
framför härens ställning och från vilka floden skilde den
föreföllo fullkomligt ointagliga.
Gustav Adolf hade ej heller tänkt angripa fienden från
denna sida. Att gå över floden Regnitz mitt under fiendens
artilleri- och musköteld hade varit ett alltför djärvt vågstycke.
Men han ville vänta och se hur Wallenstein skulle mottaga
utmaningen.
I flera timmar stod svenska hären så uppställd. Från
strandbatterierna dånade kanonerna mot dem, men kulorna nådde
icke fram. Men uppe på höjderna var allt tyst och öde.
Dagen skred och ingen Wallenstein kom. Gustav Adolf
hade haft rätt. Den gamle uven aktade sig för att gå ut ur sin
håla.
Nu beslöt Gustav Adolf att tåga norrut och storma lägret
från denna sida. Men även härifrån var trakten knappast
mindre svårtillgänglig. Här flöt visserligen ingen flod vid foten
av vallarna, men i stället reste Burgstall sin klipphöjd brant
över slätten.
Åt väster sträckte sig en vid skogsås. I öster gick den ej
fullt fram till Regnitz utan skildes därifrån av en ungefär
tusen alnar bred öppning, genom vilken man kunde komma förbi
och fram till lägrets norra skanslinje. Detta pass var den
Wal-lensteinska ställningens svagaste punkt. Men dels behärskades
det helt och hållet av Burgstall, vars östra vägg brant höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
