Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VI. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363’
sig över det, dels var på en kulle mitt i passet en stark skans
uppkastad. Den gamle borgruinen, Alte Feste, hade
förvandlats till ett ordentligt fästningsverk och bestyckats med grovt
artilleri.
Gustav Adolfs plan var ingalunda att storma höjderna rakt
fram. Det föreföll honom allt för halsbrytande. På sitt
vanliga försiktiga men säkra sätt tänkte han längs den sydväst
utlöpande skogsåsen småningom bana sig väg till klipphöjden
och slutligen taga den genom ett anfall i flanken.
Gustav Adolf gav order att hären i marschordning skulle
tåga norrut.
Nu blev det jubel i Wallensteins läger. Svenskarne avtåga!
Svenskarne fly! Gustav Adolf vågar icke storma, äntligen få vi
komma bort från dessa förbannade trakter! ropade de
kejserlige soldaterna om varandra. Men Wallenstein själv och
många av hans högre officerare skakade sina huvuden. De trodde
ej riktigt på det där avtågandet. De anade en krigslist och
beslöto vara på sin vakt.
En halv mil ovanför Burgstall övergingo svenskarne floden
Regnitz. Alltjämt drogo de norrut. Några kejserliga patruller,
som Wallenstein sänt efter för att utspana deras väg,
upptäcktes och bortjagades av svenska rytteritrupper.
Det led mot kvällen. Skymningen var nära, då kungen lät
hären göra halt. En lång linje av vakten utställdes på en
halvmils avstånd söderut för att vara säker mot all spionering.
Gustav Adolf gav order att trupperna skulle bivuakera i
full slagordning. Så steg han av hästen sedan han till
rådplägning i sitt tält befallt några av de högsta officerarna.
En halvtimme senare inträffade de förnämsta generalerna
och överstarna i kungens tält för rådplägning angående den
förestående stormningen av det fientliga lägret. Oxenstierna
var även närvarande, men yttrade sig ej. Han satt tyst och
åhörde med spänd uppmärksamhet, men fylld av djup oro,
kungens tal och de närvarande högre officerarnas inlägg.
Emellertid blev det avgjort att stormningen skulle företagas.
Kungen ville det och då var ingenting att göra åt saken. Det
var icke egentligen för att höra deras mening härom som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
