Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VI. Borgen på höjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366’
revo upp djupa hål i de kejserliges leder. Oemotståndligt
stormade svenskarne framåt och efter en kort strid hade de tagit
skansen och fördrivit fienden.
Då de första kulorna slogo ned i det wallensteinska lägret
uppstod en förfärlig villervalla. Yrvakna och halvklädda
sprungo soldaterna upp och fattade sina vapen. Kvinnornas
och barnens skrik, officerarnas kommandorop, kreaturens
rå-mande, muskötkulornas smattrande, kanonernas dån
blandades till ett fruktansvärt ackord. Människor och tält kastades
över ända och det djupa mörkret ökade fasan. Man visste ej
riktigt varifrån anfallet kom.
Slutligen fick en av Wallensteins överstar, Aldobrandini, sitt
regemente samlat och skyndade till passet, som han visste var
den svagaste punkten och varifrån starkaste muskötsmattret
tycktes höras. Men han kom för sent. Skansen var redan
intagen och Gula, Vita och Svenska Brigaderna stormade framåt,
jagande fienden framför sig. De stöta på Aldobrandini och
hans regemente. En häftig strid uppstår. Men snart är även
Aldobrandini fördriven och svenskarna bestiga lägrets vallar.
De kejserliga soldaterna fly under ropet: Rädde sig den som
kan! Allt är förlorat!
Vid första kanonskottet vaknade Wallenstein och sprang ur
sängen. Hastigt kastade han på sig sina kläder och hoppade
upp på sin häst. Han rider i galopp åt det håll varifrån
stridsbullret höres. Då möter han hopar av flyende soldater. Han
hejdar dem och frågar vad som är på färde.
— Alte Feste är taget! Alte Feste är taget! skrika de.
— Det är osant! ryter han.
— Jo, jo. Alte Feste är taget.
Hans bleka ansikte blev ett ögonblick ännu blekare, men så
fattar han sig och ropar med gäll stämma som överröstar
oväsendet:
— Lögn! Varken Gud eller djävulen kan taga Alte Feste
från oss.
Han spränger vidare mot stridsplatsen. Snart har han de
flyende hejdade, sina regementen ordnade. Lugnt och
kallblo-digt utdelar han sina befallningar. Batterierna ställas upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
