- Project Runeberg -  Gula brigadens hjältar : äventyrsroman från trettioåriga krigets tid : ny förkortad upplaga /
371

(1941) [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371’

Men så stannade han plötsligt, slagen av en hemsk tanke:

— Om gården är övergiven, finns det väl ingenting ätbart
här? Det vore för bedrövligt... Men låtom oss undersöka
läget i alla fall!

Kapten Lars gick fram till ladugården. Han lade örat till
dörrspringan. Icke en stampning, icke ett andedrag kunde han
urskilja i skymningen. Han gläntade på dörren. Tomt i alla
bås. Icke en mager kalvusling, icke en griskulting, icke en
lammunge.

— Fy hunsingen ett sådant uselt ställe! Det är sannerligen
högst otacksamt att göra sådant folk äran av ett besök,
brummade kaptenen, medan han lämnade ladugården.

Han styrde kosan till hönshuset, visthusboden, svinstian.
Tomt överallt; tomt som i den tommaste säck.

Med bistert humör och svidande måge ämnade kaptenen
begiva sig till mötesplatsen under den stora eken. Då hör han
en svag grymtning från ett skjul.

— Bravo! tänker han. Grisstek är utmärkt. Dig skall jag
väl spetsa på min goda pamp.

Grymtningarna upprepas och kapten Lars skyndar framåt.
Begärligt kikar han in genom en springa, ögonbrynen rynkas
och en halvkvävd svordom tränger sig fram. Till sin harm
upptäcker han att den sköna grisen utgöres av en stackars
landstrykare, som i all oskuld ligger och drar timmerstockar.

— Sov din uschling! Dig har jag ingen nytta av, mumlar
kapten Lars i det han går därifrån.

Vid eken träffar han Stjernstråhle och Hjelm.

— Nå? fråga alla samtidigt.

— Ingenting, svarar Hjelm och rycker på axlarna.

— Va!! ryter kapten Lars.

— Så, tig då! Du väcker ju hela byn, svarar Hjelm.

— Det bryr jag mig inte om. Nu då vi ingenting funnit.

— Ha vi icke? Stjernstråhle har upptäckt en hel flock med
de fetaste gäss.

— Vad säger du? Är det verkligen sant?

— Visst är det så.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free