Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375’
bli angripna. Genom fönstren kunde de se, huru bönderna på
ett avstånd från huset samlat sig till rådplägning. De voro
tydligen villrådiga om vad de skulle göra. Skjutvapen hade
de ej och att springa rakt mot fönstren vågade de icke. Det
vore för riskabelt.
Slutligen sågos de dela sig i två avdelningar och draga bort
åt var sitt håll.
— Bravo! skrek unge Stjernstråhle. Nu gå de sin väg. De
våga ej angripa oss, de fega stackarna. Vi tycks ändå komma
att få smaka en gåsstek i kväll, kapten.
— Dumbom! Det är just nu de tänka företaga anfallet. Se
upp bara! svarade kaptenen.
Bönderna hade gått bakom huset och smögo sig nu i skydd
mot kulorna försiktigt fram till vardera knuten. När de väl
voro samlade, rusade de med höjda pikar och hötjugor fram
och försökte klättra in genom fönstren. Men de fingo ett
varmt mottagande. Svenskarne voro på sin vakt och inom ett
ögonblick small sex skott och sex bönder stupade. De övriga
som försökte tränga in, nedhöggos, värpå resten flydde.
Varken kaptenen, Hjelm eller Stjernstråhle hade blivit sårad.
Att komma inom fönstren insågo bönderna var omöjligt.
Något annat sätt att näpsa rövarna måste hittas på. Men vad?
Man rådslog hit och dit. Slutligen beslöt man bränna ned
stugan och med den svenskarne. Ägaren, den döda käringens son,
protesterade. Men det hjälpte ej. Stugan skulle brinna. Och
slutligen gick även han in på förslaget. Till den grad hatade
han svenskarne.
Bondhopen drog bort för att hämta halm till bålet. Men
kapten Lars anade deras plan. Han blev orolig; när allt kom
omkring kanske det blev de i stället för gässen som blevo stekta.
Och det vore bra obehagligt!
— Vi måste på något sätt skaffa hjälp. Bönderna ämna
bestämt bränna oss inne, yttrade han till sina kamrater.
— Men hur skall det kunna tillgå? frågade dessa.
— Stjernstråhle som är lättast på foten får springa.
— Springa?
— Ja, nu när bönderna äro borta, öppnar jag dörren ett tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
