Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376’
och så kilar du i väg och underrättar Benranglet. Men fort
måste det gå. Det är nära en halvmil till svenska lägret och
stugan kan vara nedbrunnen på ett par minuter.
— Gott kapten. Jag skall springa som en hjort, svarade
Stjernstråhle.
Några möbler flyttades undan, kaptenen öppnade försiktigt
dörren på glänt och Stjernstråhle gav sig i väg.
Men knappt hade han hunnit några steg utom stugan, förrän
han upptäcktes av bönderna. De skrikande efter. En väldig
kapplöpning tog sin början. Men faran och fruktan för sina
vänners öde gåvo Stjernstråhle vingar under fötterna. Snart
blevo bönderna efter. Och när de märkte det, uppgåvo de
kampen och vände svärjande tillbaka för att antända stugan.
Snart hade de hopat tillräckligt med halm kring bakre
delen och sidorna av stugan. Framtill vågade de ej visa sig av
fruktan för kulorna.
På ett egendomligt sprakande märkte kapten Lars och Hjelm
att stugan blivit antänd. Ännu sågo de ej någonting av elden,
märkte blott brandlukten och röken, men de motsågo med
bävan den stund, då flammorna skulle nå dem.
— Om blott Stjernstråhle kommit undan, mumlade kapten
Lars.
— Det har han nog. Den pojken har flinka ben och det är
ej många, som springa i kapp med honom. Snart är nog
Benranglet med några ryttare här. Och då skall det bli en glädje
att se, hur bönderna bliva spetsade, svarade Hjelm.
— Ja, det vore väl. Emellertid måste vi söka hålla ut här
inne så länge som möjligt. Men skulle han icke hinna komma
innan det blir för sent, springa vi ut och söka slå oss igenom,
ehuru jag ej tror att det finnes stor utsikt för det.
— Åhjo, kapten. Det går nog.
— Få se! Men när vi sedan ta till flykten, springer du ej
ifrån mig, förstår du.
— Hur kan du tro något sådant, kapten Lars. Jag stannar
vid din sida och slåss så länge armen orkar föra värjan,
svarade Hjelm förnärmad.
Sprakandet tilltog, röken virvlade in genom fönstren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
