Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Den dimmiga morgonen
- VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378’
— Vi ha slaktat dem.
— Aha, det var således för den sakens skull, som ni råkat
ut för det här äventyret.
— Ja, svarade kapten Lars.
— Ah, din läckergom! Endera dagen blir väl din måge
orsaken till din död... Men skynda er nu; vi ha medfört två
hästar åt er. Sätt er upp och låt oss genast begiva oss till
lägret. Jag riktigt längtar efter en gåsstek.
Ryttarna voro snart samlade och man galopperade tillbaka
till lägret. Då ordnades en lysande fest. Gässen stektes,
officerare inbjödos, vinet flödade och dagen slutade på det
angenämaste sätt.
*
Några dagar därefter nådde svenska hären Erfurt. I denna
stad befunno sig hertig Wilhelm av Weimar och drottning
Maria Eleonora. Den förre var sängliggande efter en svår sjukdom.
Gustav Adolf besökte först den lidande vännen och skyndade
sedan till drottningens boning. Men denna hade icke i sin stora
längtan förmått invänta hans ankomst utan följd av sina
hovdamer skyndat ned på torget för att möta honom.
Så fort kungen fick se henne, hoppade han av hästen och
gick henne till mötes. Drottningen kastade sig till hans bröst.
Hon grät av glädje och omfamnade honom häftigt inför allas
blickar. Kungen log och böjde sig ned och kysste henne.
Därpå begåvo de sig tillsammans upp till slottet.
Medan de svenske officerarna stodo i grupper runt omkring
kungen och drottningen och åskådade deras möte, kände Hjelm
en mjuk hand i sin.
Han vände sig om. En ung, blond flicka stod bredvid
honom. Ett glädjeskimmer lyste i hans ögon.
— Gretchen! Du här!
I ett nu hade han glömt kungen och drottningen och hela
hovet vid åsynen av den älskade.
— Som du ser, svarade Gretchen leende.
Det var alltjämt samma flicka. Samma näpna uppnäsa,
samma trofasta, klarblå ögon, samma rikedom av guldblont hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:31:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gulabrig/0378.html
