Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VII. En gammal bekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379’
Gretchen och Hjelm sågo några sekunder djupt in i
varandras ögon. Hans ögon sade det tydligt att han ämnade kyssa
henne. Men Gretchen drog sig leende och rodnande något åt
sidan.
— Men hur har du kommit hit? frågade Hjelm och grep
hennes hand.
— Jag har rest hit.
— Ja, det förstår jag. Men varför?
— Åh, din storartade dumbom! Kan du ej gissa det?
skrattade Gretchen.
— Nej.
— För att träffa dig naturligtvis.
— Ah!
Hjelm betraktade sin flicka med förtjusta blickar.
— Hela sommaren har jag längtat att besöka dig. Jag visste
att ni låg i läger vid Nürnberg och att den förskräcklige
"Wallenstein fanns i närheten. Jag bävade för att det skulle
komma till en strid, där du kanske blev dödad. Jag bestormade
mina släktingar i Magdeburg med böner att få resa till
Nürnberg för att vara i din närhet och kunna vårda dig ifall du
bleve sårad. Men de ville ej tillåta mig det. Vägen var icke
säker, sade de, och kanske hade de rätt. Så kom jag på den idén
att fara hit till Erfurt, där jag även har bekanta. Det fick jag,
och nu är jag här... När jag hörde att svenska hären
närmade sig hit, greps mitt hjärta av glädje. Dag för dag väntade
jag att få se skymten av de kära fanorna. Och så en morgon
kommo ni. Och jag skyndade mig genast ut för att träffa dig.
Och här har du mig nu.
Gretchen hade talat i en oavbruten ström. Hjelm tryckte
henne intill sig och kysste henne.
Hand i hand avlägsnade sig Hjelm och Gretchen från torget.
Båda voro fyllda av lycka att återse varandra. Hur många
stunder hade de icke längtat efter ett möte! Hur många
nätter hade icke Hjelm, då han låg vid bivuakelden, drömt om
Gretchen och hur många gånger hade icke hon å sin sida med
förtvivlan föreställt sig honom liggande sårad, döende på
fältet, pinad av törst och plågor utan att ha en vän vid sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
