Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VIII. I dödens töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388’
svimmad vilar kungen huvudet mot hertigens axel, medan de
rida därifrån. Stjernstråhle söker stödja honom på andra
sidan.
Men nu kommer en ny fientlig ryttarskara stormande.
Kungens häst får en kula i halsen, så att han stegrar sig och blir
orolig. Men ännu lyckas hertigen och Leubelfing hålla honom
kvar i sadeln. Då avlossas ett pistolskott så nära hertigens
ansikte, att elden sveder hår och skägg. Ryttarna tränga på. En
förfärlig villervalla och trängsel uppstår. Hertigen blir skild
från kungen och flyr. Förgäves söker unge Stjernstråhle
kvarhålla den döende kungen i sadeln. Hästen stegrar sig och
Gustav Adolf sjunker till marken. Några steg släpas han med
ena foten i stigbygeln av den ostyriga hästen. Slutligen lossar
foten och kungen blir liggande ur stånd att resa sig eller
försvara sig.
Då Stjernstråhle såg kungen på marken, hoppade han genast
av sin häst. Själv blödde han ur flera sår, men därpå tänkte
han ej.
— Vill icke ers majestät taga min häst, yttrade han till
kungen.
Denne svarade ej men lyfte högra armen till tecken att
Stjernstråhle skulle hjälpa honom upp.
Han fattade kungen under armarna och försökte få honom
på fötter. Men den korpulente kungen var för tung. Hur
mycket Stjernstråhle än ansträngde sig, märkte han till sin
förtvivlan att han ej orkade. Vad skulle han göra! Inga svenskar
syntes i närheten och här stod han ensam på fältet med den
döende kungen.
Plötsligen närmade sig ett par fientliga ryttare:
— Vem är den sårade? frågade de Stjernstråhle.
Denne teg och blickade bedrövad på sin konung. Även
Gustav Adolf teg och såg matt på de två ryttarna. Hans blick
hade nu blivit inåtvänd och det var tydligt att döden icke var
långt borta.
— Jaså, du vill icke svara din hund! röt den ene soldaten
och rände sin värja i bröstet på unge Stjernstråhle, så att denne
död segnade till marken. Den andre lutade sig ned och sköt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
